Annons
Annons


Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.


I förrgår var det ju lördag, och just denna lördag skulle jag på Håkan Hellström med några av mina favvopersoner. Vi åkte hem till Andrea för att dricka bubbel på hennes balkong.

Jag fick ett ångestpåslag på morgonen, stod med pannan mot garderoben och tänkte jag kommer aldrig komma från den här lägenheten, men det lossnade när jag träffade dem. Det där är så bräckligt, antingen kan det bli värre av att träffa folk (man kan känna sig som ett ufo, tänker varför mår alla andra bra men inte jag?), men ofta är det precis tvärt om för mig. Det gäller bara att jag tar mig ut.

Annons

Sara stod på balkongen och höll ställningarna som en riktig sjuttiotalsmorsa. <3

SARA! YRSA! LINNEA! CHIPS I EN VAS!

Andreas roomie Matilda är med i BroderiklubbenBK och har därför pyntat väggarna med så jäkla mycket fint.

Den här är min favorit: Det är ett sorgearbete att leva, om man inte förstår det blir man aldrig glad. Av Kristina Lugn.

Freddi, Joqe och Louise var också där.

Sen var det dags att skynda till tunnelbanan och Stadion. Hepp hepp, rappa på!

Bättra på sminket för Håkan Hellström.

Bara några minuter in i konserten så öppnade himlen sig och det började regna något oerhört. Håkan var liksom tvungen att avbryta konserten i en kvart för att en säkerhetsperson kom ut på scen och ba ”vi är rädd om vår artist, det blixtrar så mycket, vi måste avbryta”. Och jag stod och vrålade HUR KAN MAN DÖPA EN TURNÉ TILL RULLANDE ÅSKA OM MAN INTE KAN TÅLA RULLANDE ÅSKA, JAG SKA ANMÄLA ER TILL REKLAMOMBUDSMANNEN FÖR FALSK MARKNADSFÖRING 🙂

Sen kom han tillbaka! Jag tillhörde den en procent som hade med sig regnjacka, men mina kompisar var så blöta att man kunde krama ur deras kläder. Att man blev så kall förtog såklart lite av peppen, men det var stundvis så jäkla blixtrande (både bildligt och bokstavligt talat).

Typ när Maggio gästade! Och Silvana Imam! Och First Aid Kit! Och Erik Lundin! Och när han spelade alla de låtar som jag känt så starkt för som tonåring och barn.

Jag minns fortfarande när jag hörde Känn ingen sorg för mig Göteborg första gången. Jag var kanske åtta år och var hemma hos Esmeralda. Jag minns att vi satt på knä på hennes golv och målade plakat till en fotbollsmatch (”HEJA VÄRMDÖ IF!”) och att jag blev så sjukt tagen av Håkans röst. Typ kär. Nu lyssnar jag mest av nostalgiska skäl.

Många sådana här stunder blev det <3

Plask plask plask så vandrade vi hemåt, euforiska, blöta och trötta i kombination.

Vi fick låna torra kläder av Lollo och placerade våra trötta kroppar på tunnelbanan för att åka hem till Yrsa. Drack te på hennes golv och sade godnatt men började prata på nytt flera gånger, som när man var tolv och hade sleep over.

I går morse vaknade jag vid nio, läste några sidor ur Väggen, somnade om och vaknade igen prick 12.00 av mig själv. Sedan gick Yrsa och handlade frukost till oss medan jag låg kvar i sängen och jäste.

KOLLA vad bortskämd jag blev.

Sen promenerade vi bort till Vinterviken för att ha bokklubbsträff. Alex är tillbaka i Sverige efter ett år i Vermont!

Så mysigt att möta upp dessa trötta goa.

Chrissy <3 Vi pratade om månadens bok, Väggen av Marlen Haushofer. Jag har fortfarande inte läst klart den men det fanns så himla mycket att prata om.

Handlingen lyder: ”En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?”

Kan verkligen rekommendera den, i synnerhet som en bokklubbsbok!

På kvällen åkte jag och Isak hem till honom och lagade kikärtscurry (recept här – vi tillsatte även jordnötsmör, vitt vin och socker, och tog röd currypasta i stället för currykrydda). Slut på helg!

10 kommentarer | Translate


Annons



Laddar