Annons

En onsdag i snön


Godda godda.

Igår kom snön. Nu är det slaskigt, men då, luftig snö. Jag åkte till Hagsätra på morgonen och kom fram till Berättarministeriet som en snögubbe. Den skolklass som vi skulle ha fastnade FÖRSTÅS i tunnelbanetrafiken, så vi fick ställa in programmet för dagen. Så synd. Hade sett fram emot att få fantisera ihop berättelser med kids.

Några av er har undrat vad Berättarministeriet är. På hemsidan står det såhär:

Berättarministeriet är en icke vinstdrivande, partipolitiskt och religiöst obunden stiftelse som verkar för att stötta lärarna i områden med låga studieresultat och hög arbetslöshet.

Vi stöttar lärarna genom att erbjuda kreativa skolprogram som riktar sig till barn i åldern 8–18 år med fokus på årskurs 2–5. En del av verksamheten sker i våra skrivarverkstäder som idag finns i Hagsätra, Husby, Södertälje och i Gamlestaden i Göteborg.

Alla våra program är kostnadsfria. Berättarministeriets verksamhet bygger på en samverkansmodell där resurser från det offentliga, det privata och det ideella gemensamt säkerställer Berättarministeriets utveckling.

De söker alltid volontärer! Kan verrrkligen rekommendera BM om du gillar barn och brinner för berättande. Ansök till våren här!

Jag fick ändra om mina planer helt enkelt. Hörde av mig till Yrsa som satt hemma och skrev, så jag begav mig ditåt. Pulsade genom snön och FÖRUNDRADES.

I Yrsa nya lägga var skrivarverkstaden igång.

Hon lagade lunch till oss. Grönkål, brysselkål, portabellosvamp och tofu bland annat. TACK SÅ MKT.

Hej!! Ser ni att bilderna är tagna med vidvinkel här? Jag har fått låna en Sony a6000. Så kul att leka runt med en kompakt systemkamera som tar mindre plats i väskan.

Resten av dagen tillbringade jag på café och hos min psykolog. Gick därifrån och kände en stor känsla.

Min psykolog sa: Vill du vara en person som aldrig misslyckas eller en person som är bäst på att försöka reparera sådant som gått fel?

Vill ju vara det sista.

Åkte hem till Isak. Han skulle handla och skickade bilder på hans kylskåp + skafferi för att han skulle veta vad han hade hemma. Smart va. Brukar själv spara bilder på mitt skafferiinnehåll på mobilen för att underlätta handlingen.

I morse vaknade jag upp till detta. Erkänn mysigt.

Nu på förmiddagen har jag suttit och skrivit och snart ska jag gå och tråda ögonbrynen!

Hoppas din onsdag är fin <3

1 kommentar | Translate




Frågor & svar om min hormonspiral, kalender/planering och att gråta


Hur är det med din hormonspiral? Är du nöjd; vad har biverkningarna varit; hur länge har du haft den osv!

Hej! Jag har haft den ett år nu och jag är supernöjd! Jag har knappt haft någon mens sedan dess (<3333), och har inte heller fått mer acne. Det enda minus är att det var obehagligt att sätta i den, och att trådarna ibland kan kännas (inte av mig men av Isak). Mkt nöjd!

Hur är det för dig att ha lugg när du haft finnar/akne? Får du lätt finnig panna? Hur sköter du ditt fejs?

Än så länge har jag inte fått mer finnar i pannan! Har alltid lite knottror där men tycker inte att det har blivit värre. Men det återstår väl att se! Jag ska visa mina nya hudvårdsprodukter (som jag älskarrr) i ett annat inlägg snart!

Skulle vilja veta hur du får ihop ditt liv och allt du gör. Har du kalender? Digital/inte digital?

Klarar mig inte utan Google Kalender! Såhär kan det se ut (de tomma eftermiddagarna ägnar jag åt bloggjobb):

Hur går ditt kompisträffande till? Spontant/planerat? Hur planerar du så mycket?

Hej! Pratade med Bea om detta senast i helgen. Förr kunde jag boka in tre olika fikor med kompisar på en dag. Då fick jag säga ”jag kan ses mellan 13-15.30”. Ungefär så. Men nu försöker jag undvika det av flera anledningar: för att jag blir helt körd i huvudet av att träffa så många på en och samma dag, för att umgänget tidsmässigt blir så mycket på mina villkor och liksom stressigt och stifft, men också för att jag vill kunna slappna av och ta det lite mañana när jag träffar vänner. Det finaste är ju när ett häng övergår från en fika till något annat. Många av mina vänner kan jag träffa dagtid. Vi kan sitta på café och skriva/jobba tillsammans vilket jag älskar. Och flera av dem träffar jag i grupp! Men för det mesta är kompishänget någorlunda planerat. Tiden ÄR ju begränsad. Ibland går det inte att avsätta mer än ett par timmar. Men jag försöker!

Random fråga: om du fick välja tre främmande språk att kunna flytande – vilka skulle du välja?

Spontant: Arabiska, franska och spanska!

Visst har du köpt en ”steamer”, en sådan som får kläderna ”ångade”, någongång till någon? Vill minnas detta men kan inte hitta det inlägget. Känns som en sjukt bra julklapp till en person som är besatt av att ha stryyyykta kläääder. Hoppas du kan hjälpa. Tack! 🙂

Japp, köpte en från The Steamery till Isak i julklapp. Han är såhär nöjd:

flora-wistrom-5

Du pratar om att du tar chansen att gråta när den är påväg, hur känner du för gråt? Själv tycker jag det är så himla svårt att inte gråta för gråter fan jämt till allt spelar ingen roll om det är nått glatt eller nått sorgligt, MEN tycker att det är fett skämmigt att gråta!! Tycker det är så pinsamt när panikgråten kommer och tänker nog mycket på vad andra tycker om mig när dom ser mig gråta. Men fan, varför ska det va så skämmigt? Kan en kvinna få gråta?

Jag gråter oftast när jag är för mig själv eller när jag har ångest. Då passar jag på. Ibland även när jag ser en film eller läser en bok. När jag var yngre grät jag superlätt, men nu har mina tårkanaler liksom torkat lite? Ibland kan jag verkligen BEHÖVA gråta men så kommer det noll nada tårar. Jag tycker att det är underbart med folk som gråter lätt, har flera sådana kompisar <3 Det är så jäkla ömsint och mänskligt och naket. Och empatiskt! När jag ser någon gråta så tänker jag aldrig att det är pinsamt. Jag tycker att det är så befriande att folk vågar visa sina jäkla känslor. Håller med dig: Kan en kvinna få gråta!

Visst bor du och maja i samma trapphus? hur lärde ni känna varandra? Jag bor i ett område med flest äldre+ familjer men har ändå sett att det rör sig lite personer i min ålder i samma trapphus. HUR ska jag lära känna dessa personer? verkar så härligt att äta middag tsm bara så där spontant.

Hej! Jag och Maja känner varandra från gymnasiet. Fatta lyckan när hon också fick en lägga i mitt hus! Men jag råder dig till att börja snicksnacka lite extra i trapphuset. I stället för att säga ”hej hej”, säg ”hej, hur är läget?”. Prata om era gemensamma nämnare, tipsa om något fint ställe i närheten, fråga något om huset (”har du också problem med tvättmaskinen?” eller nåt : —)), hur länge de har bott där osv. Tillsist kanske du kan fråga om du får bjuda på kaffe! Eller om du kan få se hens lägenhet och jämföra med din? Det krävs mod förstås. Men fatta vad det är värt det! Lycka till <3

5 kommentarer | Translate