Annons

Två filmer på bio just nu (eller snart)


Den senaste veckan har jag varit på bio två gånger. Jag är helt golvad av båda filmer. Jävlar.

The Florida Project
av Sean Baker

I söndags hade jag fått chansen att bjuda in mina kompisar till en förhandsvisning av den oscarstippade The Florida Project. Vi käkade frukost i foajén, och fyllde vi upp en av salongerna på Grand. Så satans mysigt.

Filmen har biopremiär i Sverige den 9 februari och handlar om sexåriga Moonee som bor på ett vägmotell i utkanten av Disney World, Florida. Moonee är äventyrslysten och infallsrik och har sällan tråkigt. Hon får sommarlovet att gå genom att kasta vattenballonger på turister och tigga pengar till att köpa glass. Hennes unga mamma Halley ser annorlunda på tillvaron och har svårt att få pengarna och hoppet att räcka. På motellet, som heter The Magic Castle, finns också chefen Bobby (spelad av Willem Dafoe) som vakar över dem på sitt alldeles egna vis. Miljöerna i den här filmen är helt fantastiska, och Brooklynn Prince som spelar Moonee är o-tro-lig. En smärtsam film om barns utsatthet men också oändliga styrka och glädje.

Call Me By Your Name
av Luca Guadagnino

1983. Sjuttonåriga Elio är på den italienska landsbygden med sina föräldrar över sommaren. Familjen tar emot en student som ska hjälpa fadern i sitt arbete. Studenten är amerikan, heter Oliver och visar sig vara självsäker och nästan provocerande karismatisk. Elio fyller sina dagar med att transkribera musik, läsa böcker och simma i floden med tjejen han dejtar, men hans tankeverksamhet fylls mer och mer av den här vackra amerikanen.

Ska han tala, eller ska han dö?

Det här är den sexigaste film jag har sett på flera år. All den uppbyggda spänningen gör att man liksom sitter med öppen mun och spända tår och väntar på vad som ska hända härnäst. Älskade Call Me By your Name, en film om familjeband, tonårens lustar och den första kärlekens pinande längtan. Om ljusa nätter som obevekligen går mot dag, då det som hänt under natten kan gå förlorat. Musiken är slående och miljöerna får mig att vilja åka till Italien dirr.

Jag hade helt missat att den är baserad på en bok med samma namn, av André Acimans. Den vill jag läsa.

5 kommentarer | Translate




Ett foto i timmen – med alarm


Igår bestämde jag mig för att dokumentera min dag, en bild för varje timme. Men inte på det vanliga – ofta uppiffade – viset, utan verkligen vad jag gjorde prick då.

Jag ställde helt enkelt ett alarm för varje timme, och så tog jag upp telefonen och klickade av en bild när signalen ljöd.

07.30

Lagade frukost. Rågbröd med bönpastej, gurka och paprika. Mangosmoothie och kaffe. I min överbelamrade kokvrå.

08.30

Fortfarande mörkt ute. Jag läste igenom ett gäng låttexter som Daniel skrivit. Blev så tagen att jag skakade.

Så bloggig omgivning förresten. Ballonger från ett bud och snittblommor från ett event B-)

09.30

Var mitt inne i ett yogapass när larmet ringde. Störigt då, men what to do. Dag 17 på yogautmaningen var asskön. Kände mig lugn efteråt.

10.30

Stod och sminkade mig, hade fortfarande inte valt kläder. Får så ofta mat i tänderna nu för tiden?? Va äre för fel??

11.30

När larmet ringde så stod jag och försökte synka min ljudbok och min fysiska bok. Alltså jag varvar läsning med lyssning just nu, så att jag kan ha boken med mig på promenader och medan jag lagar mat. Det gör det knepigt att hålla reda på vilken sida jag befinner mig på. Önskar mig i framtiden att man ska kunna välja kapitel i ljudboksappen.

12.30

Okej här fuskade jag med tidpunkten, en det är det enda fusket, lovar. Jag tog denna bild 12.23 för det kändes så oartigt att ha ett larm som skulle tjuta mitt under ett möte.

Jag och några från Aller Media (de som jobbar med sälj och projektledning av mina samarbeten) hade ett möte med Peak Performance som jag ska samarbeta med i vår. Vi åt på Ljunggren. Jag åt en sallad som gjorde mig andfådd, ni vet när ingredienserna är så hårda och stora att de knappt går in i munnen.

13.30

Handlade hårsnoddar. Sådana här telefonsladdssnoddar är asbra, de ger tofsarna mer volym och sliter mindre på håret. Dagens tips.

14.30

Pratade i telefon med Bea i en timme. Här är vi halvvägs in i samtalet och jag hade precis lugnat mig efter att ha legat på min säng och snörvlat. Bästa Bea.

15.30

Låg apatisk på min säng i en timme. Strömmen hade gått, så jag tände ljus, kröp ner under täcket, ringde mamma och ba buuuhuuuu ingenting är roligt jag hatar allt varför ska jag vara nysingel i januari för???? Och sen grät jag lite mer.

Okej denna bild är faktiskt också fuskad. Tog en selfie egentligen (och denna bild en kvart senare) men orkar inte lägga upp fler rödgråtna bilder.

16:30

Yrsa sa: Kom till mig så lagar jag mat åt dig. Jag sa: Hur ska jag orka?
Och så plötsligt satt jag i en taxi på väg till henne. Åker bulle så sällan men i sådana här stunder finns det fan inget som är mer värt.

17.30

Hon lagade spaghetti och göttbullar till oss och jag låg i hennes soffa och snöt mig tretton gånger och sa till henne: Just nu känns det som att den här sorgen aldrig kommer ta slut.

18.30

Och sedan bakade hon bröd och så pratade vi om annat. Och någonstans vid den här punkten så kände jag mig inte sådär panikartat ledsen längre.

Livet kan ju inte definieras utifrån de där avgrundsmörka stunderna. Även om det i stunden är omöjligt att göra annat.

19.30

På tunnelbanan på väg till bio! Vi såg en film som var så förbannat jävla bra. Ska skriva mer om den i helgen tänkte jag.

Slut på dokumentation!
Var detta inlägg rått kött eller gött mos?

 

30 kommentarer | Translate