Tja, tjena, hej. Såhär såg lite av min gårdag ut.

Varje morgon vaknar jag av ett ljud som låter ungefär såhär: yyyyyyyyyyy.

Det är isslipsmaskinen. Eller vad den nu heter. Den som putsar isbanan.

Varje morgon äter jag smoothie med granola (gu är inne på mitt femte år med denna frukost tror jag, man är ju ett vaneDJUR) och dricker kaffe. Dock inte svart.

Utan med havremjölk! Fick ett bud från Oatly i förrgår så nu sitter jag på det torra ett tag framöver. 🙂 Eller det blöta. Hur man nu väljer att se det.

Varje dag yogar jag. Ha! Skoja. Varje dag i tolv dagar har jag yogat (Adrienes trettiodagarsutmaning). Älskar det. Är fascinerad över hur snabbt kroppen mjuknar och blir starkare, hur snabbt yogan blir något att längta efter i stället för något ”man borde göra”.

Yogar oftast på morgonen innan frukost, eller på eftermiddagen. Passen är runt en halvtimme långa och bygger stegvis upp styrkan, balansen och koordinationen.

Sen sminkade jag mig. Den här handen. Den pratar vi inte om.

Har bestämt mig för att rota i min garderob och hitta såna plagg som jag inte har använt på länge. Jag gör kontinuerliga utrensningar så jag vet vad jag äger, men det här är ett sätt att eventuellt ~fynda i min egen garderob~. Och om jag inte gillar plaggen så ger jag bort dem till en kompis, eller har klädbytarkväll eller något.

Vid 09.40 var jag på kontoret. Yrsa satt där med ljuset tänt. Champagneflaskan fick vi av våra kontorskollegor när vi flyttade in. Den drack vi upp klockan tre i fredags.

Vi planerade inför våra skrivkurser. Pratade om karaktärsbygge, miljöbeskrivningar och textsamtal. Bland annat.

Vi fick lunchsällis av den här! Sara.

Och den här. Archie.

Tre jag gillar.

Att pussas eller att inte pussas.

– Vad håller hon på med. Varför beter hon sig som en idiot?

– Det här är MIN filt. Jag tänker sitta här och markera mitt revir tills hon går. Det är bara att hålla ut.

– Yrsa hjälp mig.

– HJÄLP sa jag.

– Åh gud. Tack och lov, nu drar hon.

Fångar brottstycken av mitt liv i telefonen. Här är sexton bilder från den senaste tiden.

En morgon med manuset, kaffekoppen, datorn, adventsstjärnan. Johans varma sovande kropp i rummet intill.

Gick igenom mina kommentarer. Skrev till vissa saker. När jag började skriva Hålla andan gav Yrsa mig en bok om simning. Så omtänksam present <3 Den har exempelvis lärt mig hur det känns när man drunknar.

En annan grej som har hänt i mitt liv är att jag har börjat springa med en klutt människor. Klutt. Säger man inte. Ett gäng, menar jag. Det är Alexandra som har dragit igång det hela.

Att springa kan vara så jäkla tradigt. När jag är ensam orkar jag inte mer än några kilometer, jag blir helt enkelt för uttråkad, men när jag är med min lilla träningsgrupp så slår jag mina tidigare distansrekord! Vi springer i en takt som möjliggör att vi kan snacka under tiden, och så tar vi oss till nya platser nästan varje gång vilket gör att man inte vet vad som gömmer sig bakom nästa krök. Det gör det också roligare.

Här sprang vi exempelvis på Djurgården. Den här staden. Som gjord för att kuta runt i.

Förra helgen vaknade jag upp i Johans kollektiv. Kvällen innan hade vi lagat lasagne tillsammans (vi ägde) och tävlat mot oss själva i På spåret (vi sög). Men i alla fall. Morgonen efter undrade vi vad i helv vi skulle hitta på. Solen sken. Elias tyckte Ulriksdals slott. Då blev det Ulriksdals slott.

Han agerade turistguide och visade oss de finaste promenadstråken. Jag spelade Mozart från min telefon för att förhöja stämningen.

Gullia.

Sen åt vi kladdkaka i Ulriksdals trädgårdscafé. Pratade om barn. Att ha dem eller att inte ha dem. Eller att inte kunna få dem. Alla vägar leder till Rom, alla samtal leder till barn, eller hur var det nu.

Sen shoppade vi växter. Elias blev som tokig. Jag med.

Här är vi med våra fynd. Självplockstulpaner, doktor westerlund och någon växt som Elias absolut behövde köpa. Nöjda.

Sen var manuset inskickat och klart.

Jaha.

Då kändes det tomt och skönt.

Fast nu har jag fått tillbaka manuset (i rätt formatering – 228 sidor verkar min lelle bok bli) för att läsa igenom och korrläsa en allra sista gång innan den går till tryck.

Annars så har jag hängt på kontoret med den här. Hon skickade också in slutversionen av sitt bokmanus första veckan och jag fick lyssna på diverse stön och desperata utrop. Men sen var det gjort! Kämpe!

Arbetsmoral.

Hade Kajsa på middag också. Vi käkade tacoplåt och spelade yatzy. Hon vann FÖRSTÅS.