ANNONSSAMARBETE MED SLOGGI

Krönika: Kommer min kropp någonsin få vara bara en kropp?


Jag lyfter upp min lillasyster och känner hennes ben ta ett grepp om min midja, känner hennes tyngd mot min höft, hennes tomatsåskladdiga hår mot min haka.

Hon vet inte än. Hennes kropp är fortfarande bara en kropp och ingenting annat. Händer att lägga pussel med, fingrar som vrider på bitarna tills de fogar sig i varandra. Kinder att gnida mot kattungarnas mjuka päls. Fötter att kila in mellan mina ben när vi sover tillsammans. Mage att rita på med tuschpennor. Ben som kan trampa snabbt på cykelns trampor och knän som skrapas upp mot gruset när hon ramlar. En kropp. Som bär.

Hon vet inte än. Hur våra kroppar, så fort vi blivit tonåringar, aldrig får vara bara kroppar igen. Hon vet inte att vi, när vi porträtteras i reklam, förväntas stå stilla i en kontrollerad pose. Lägga handen på höften, skjuta fram axeln, spänna in magen.

Hon vet inte hur sällan vi ser kvinnokroppen porträtterad så som den ser ut i verkligheten. Hud som vrids som lussebullsdeg, senor som sträcks, veck som bildas, plitor, sår, ärr. I bild får våra kroppar inte röra sig, de är projiceringsytor för sexuella fantasier eller galgar att hänga en minimalistisk skjorta på.

Och hur ska jag, hennes äldre syster, kunna förklara att jag är likadan? Att jag med min normativa smala kropp och ljusa hy fortsätter reproducera bilden av den passiva kvinnan? Att jag tar hundra bilder med självutlösaren på telefonen för att välja ut en enda där jag ser smalast ut. Hur jag croppar och beskär. Hur jag håller in och klipper bort. Hur ska jag förklara det? Att jag inte vågar stå emot. Att jag inte kan värja mig.

Jag vet inte.

Kommer min kropp, min lillasysters kropp, och varje kvinnokropp i ledet efter oss, någonsin få vara bara det – en kropp?

Jag vet inte.

Min systers handflator om mina kinder, benen i ett fast grepp om min midja. Jag blåser henne i ansiktet och hon lutar sig bakåt, skrattar, jag måste spjärna emot för att inte falla.

Krönikan är skriven i samarbete med Sloggi. För att handla underkläderna jag har på mig, gå till Timarco.se och få 20% rabatt. Uppge FloraSloggi i kassan. Erbjudandet gäller fram till den 15 oktober.

29 kommentarer till “Krönika: Kommer min kropp någonsin få vara bara en kropp?”

  1. Tack för denna text flora! Så djup och ärlig. Som visar hur sjuk vår värld på riktig är, när en som läsare tror i sin enfald att du som är så klok, produktiv, kreativ, smart, rolig, snygg, charmig ÄNDÅ har samma sjuka tankar som oss andra.

    Du är så jäkla bäst

  2. Sjukt fint skrivet och du har helt rätt. Läste upp denna krönika för min kompis just och det blev ett intressant men också ett berörande samtalsämne. Tack Flora för att du skriver så bra 🙂

  3. SÅ himla fint! Och jag älskar hur ärlig du är med att du tar massa bilder och väljer den du ser smalast och bäst ut på, och att du lägger ner så mycket tid på hur din instagram ser ut. Kram

  4. Flora dina ord ❤️ Har en lillasyster som nyss fyllde 12 år. Hittade en lapp som hon hade skrivit. Det var en checklista för sommaren 2017 där det stod att hon skulle bli smalare. Minns själv att jag alltid hade ont i magen på mellanstadiet för att jag höll in magen så hårt på lektionerna. Fy fan

  5. Hur känner du inför tex Linda som du så stolt visade upp, när du sen skriver att du själv gör allt för att se så smal ut som möjligt? Jag bryr mig aldrig till vardags om att jag inte är smal. Har aldrig längtat efter att vara det. Enda gången som jag blir ledsen på riktigt ang vikt, är när smala pk-bloggare och feminister säger sig hylla alla kroppar – även min – men sen i förbifarten alltid avslöjar att egentligen tycker de att det är fult och dåligt att inte vara smal. Känns alltid som att man har blivit lurad. En annan ej smal person som upplever samma sak (att bara bli ledsen ang sin kropp när smala feminister försäjer sig) beskrev det bra: ”det är lite samma känsla som i mellanstadiet när tuffa tjejen ba alla är såklart bjudna på min fest. Och sen ba: Ja asså inte du såklart”.

    Det som gör mig ledsen är inte min kropp. Dina ord rör inte min självkänsla. Kommer inte åt den. Det som gör mig ledsen är att du slarvar med att vara en vän. Fake it till you make it för det är inte ok att som smal vit tjej sitta och försöka skriva ”fint stilistiskt” om sitt fetthat och tro att det finns nåt beundransvärt med att skriva till alla sina osäkra followers att du är rädd för att likna oss som inte är spinkiga.

    Om du är feminist på riktigt så ta till dig. Sov på saken. Svara inte bara det förutsägbara om att du vill va äkta. Att krafsa ner en text som gör andra smala lättade men på icke smalas bekostnad är inte feminism.

    Tänk om du läste en feministisk blogg och hen ba: Jag tar 100 bilder och väljer ut en där det inte ska synas att jag har en massa tandkött.

    Och sen: tänk igen, tänk innan, i fortsättningen?

    1. Jäklar vad du satte fingret på detta problem! Smalhetsnormen är aldrig så tydlig som i texter om självkänsla.

    2. Synes på sett og vis det du skriver er interessant, L, men måten du skriver på er respektløs og ikke ok.
      Jeg er ikke smal som Flora, men kan likevel kjenne at det er en slags ‘lettelse’ i å vite at også hun iblant strever med kroppen sin. At kroppsnormene treffer oss alle. Samtidig er jo tynne kropper norm og de ‘passerer’ mye lettere enn ikke-tynne kropper.

      Personlig så synes jeg ikke smale kropper er vakrere enn ikke-smale. Synes det er superfint med mage, hofter, lår og fett. Heia!

  6. Wow Flora. Bästa jag läst på länge. Beskrivningarna är så träffsäkra. Så kul att ditt skrivande hela tiden utvecklas och att vi får följa det.

  7. Min poäng är inte att Flora ej har rätt att berätta om sin viktångest, utan att jag ännu en gång har lurats att tro att en skitsmal bloggare tycker det är ok att inte vara smal. Bara för att sedan se henne försäga sig utan att märka det själv. Nu vet vi att Flora tycker det är fult att inte vara smal. Hennes fulla rätt och såklart inte hennes val. Normer styr hårt. Men jag trodde jag var ok i hennes ögon men vet bättre nu. Så jo ska man posera som icke fat-shaming i andra sammanhang så får man nog bita sig i tungan om sitt eget fetthat. Jag är inte smala bloggares alibi. Denna plats är inte fri från fetthat, det serveras bara lite sådär i förbifarten

    1. Hej L. Du går hårt på du.

      Jag ”försäger” mig inte. Jag talar om MIN kropp. Jag tror att du vet man kan tänka hundra gånger hårdare saker mot sig själv än vad man någonsin skulle tänka om någon annan. Jag sitter inte och betraktar andra och tänker att de borde se ut si eller så. Men jag är en del av en struktur som lär oss tjejer att tycka illa om oss själva. Och det kommer jag inte undan. Trots att jag är smal.

      Jag skriver om det som jag tycker är pissjobbigt, och du kommenterar _anonymt_ och ber mig ”sova på saken” och att ”vara en bättre vän”. Det är fräckt.

      Absolut, jag har en förebildsroll, men det innebär inte att mitt psyke är perfekt och att jag kan stå över strukturer.

  8. Läs mitt svar ovanför till personen som liksom du bleb upprörd. Jag har ej ogiltigförklarat känslan men känner mig lurad. Ännu en ”inkluderande” feminist som försäger sig om att tycka skitsmal är det enda fina 🙂 Mvh

  9. Min kommentar var inte liberal! Det jag menade var att samma blogg som häromdan låtsades tycka fett var helt ok, råkade i detta inlägg försäga sig om sin egen syn på smalhet. Att svinsmal är det enda fina enligt henne. Känner mig lurad. Låtsas inte tycka fett är ok när det bara är fake! Då får man fake till man make den känslan på riktigt. Hade flora aldrig låtsats avslappnad om fett så hade jag ej känt mej lurad

  10. Jag gillar din blogg. Kommer hit varje dag och hoppas på nya inlägg. Det här samarbete ger mig dock så mycket ångest. Jag förstår verkligen inte hur en smal lättklädd kropp kan bidra till kroppsaktivism. Eller vilka är dessa starka tjocka personer som kan titta på dessa bilder och inte önska sig en just en sådan kropp. För det gör jag så mycket. Önskar att jag var smal och att jag slapp hatet från samhället. A ja. Undrar dock en sak – kommer det flera sådana inlägg eller var detta det sista? Försöker vara snäll mot mig själv och inte utsätta mig för triggers. Eller minska iaf 🙂

  11. Håller verkligen med. Tycker dessutom att det blir extra märkligt när det är ett sponsrat inlägg, ytterligare en dimension att ta hänsyn till liksom. Att kunna ifrågasätta en influencer är ju skitviktigt med tanke på att de tjänar pengar på att vi läser köper det de gör reklam för.

    Lite sidospår till denna kommentar (hehe) men tycker diskussionen nedan huruvida det är feministiskt eller inte att ifrågasätta en kvinna blev väldigt obehaglig. Vi måste ju granska handlingar och texter ur ett feministiskt perspektiv oavsett om personen är kvinna eller inte. Speciellt vita, ”normsmala” cis-kvinnor har ju ett extra ansvar att inte reproducera en viss bild av samhället.

    1. Verkligen. Jag tror dock helt enkelt att Flora – en klok ung kvinna med sjukt mkt stress på sina axlar och som så klart VILL vara inlkuderande och ”fin människa” osv – helt enkelt är så uppe i normen att hon ej sett det. Hon har gjort samma tankevurpa som såå många andra, bara. Hon tror att vi som inte är smala tänker att ”Flora tycker att alla andra får se ut som de vill och att vi som törs vara plus size är modiga men själv har hon ej liksom kommit dit”. Hon tänkte nog inte på att det är helt osannolikt att hon tycker att icke smal kan va snyggt när hon själv är så hårt piskad av smalhetsnormen.

      En tankevurpa är alltid obehaglig att upptäcka. Särskilt om man (nu talar jag allmänt) har låg självkänsla eller/och stor prestationsångest. Då blir varje misstag en gör oförlåtligt i ens egna ögon och man pallar ej att erkänna sitt misstag för i ens egen bedömning måste en då erkänna att en är ”dålig”.

      Vårt samhälle är fullt av såna här tankevurpor. Folk som tror att de är goda människor för att de ger hemlösa en slant till jul när reklamkampanjen går på tv men som sen röstar på partier som har noll omtanke om samma människor osv.

      Vi är bara människor och vi är alla så uppe i oss själva.

      Det är svårt för en unga kvinna med höga krav på sig själv att säga ”oj sorry nu fattar jag” för att unga kvinnor döms så hårt ffa av sig själva.

      Jag skrev raka kommentarer just för att om en lindar in sånt här så kommer en ej kunna blotta tankevurpan utan få samma gamla tankevurpa till svar. Tyvärr har många langat fram den vurpan i sina svar till mig.

      Tack för att du hjälper till att förtydliga <3

  12. Vilken vidrig kommentar. Vem tror du att du är? Vad ger dig rätten att skriva ”DU är ingen feminist” till en främling på nätet? I ditt försök att tillrättavisa en främling gör du dig skyldig till näthat. Feminism är INTE synonymt med att aldrig kritisera kvinnor. Finns gott om kvinnor som gör fel och behöver få veta det. Alla gör fel, ingen är perfekt. Feminism får aldrig bli någon slags sekt där kritik är absolut förbjudet. De enda hemska kommentarerna i detta inlägg är de om att feminism/systerskap inte hör ihop med arg kritik (som är befogad!). Du borde skämmas. Kamma dig för i helvete.

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)







Laddar