Annons
Annons


Jag önskar att jag kunde…


JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE…

⭐️ Släppa ansvaret 

Om det är något som man matas med som kvinna så är det ju att ta ansvar. Socialt, emotionellt och praktiskt.

Blir exempelvis ibland lite av en moderator när jag går på middag, för att det liksom gör ONT i mig när alla inte får sin röst hörd.

Annons

Många kvinnor jag känner som lever i heterosexuella relationer tar på sig ansvaret att dra ihop kompismiddagar (med de gemensamma vännerna) och att träffa sin pojkväns familj. Klassisk kvinnofälla.

Att ta socialt ansvar och vara omtänksam är ju ett fin egenskap i grunden, men jag önskar också att jag ibland kunde stänga av ansvarskänslorna ibland. Få chilla lite, som de flesta av mina manliga vänner: bara luta mig tillbaka i stolen och låta folk ta ansvar för sig själva.

⭐️ Gå på känsla

Om jag står inför ett problem så rationaliserar jag. Sätter upp strategier. Tar i tu med saker rent konkret. Men däremellan misstänker jag att mina känslor kan hamna i kläm. Vet ibland inte vad jag känner, bara vad jag tänker att jag borde känna.

⭐️ Gå från jobbet

Jag kan typ inte komma på en enda dag de senaste åren då jag inte gjort NÅGOT jobbrelaterat. Även om jag är på semester så tar jag ju bilder och funderar på hur jag kan skapa ~content~, eller jobbar med något skrivprojekt. Jag önskar att jag kunde ta en helg och lämna telefonen och datorn hemma.

Det får bli en utmaning till mig själv.

⭐️ Släppa kontrollen

Ibland har jag RIKTIGT svårt att låta någon annan kolla upp en busstid, vara kartläsare eller ha ansvar för matlagning. Jag tränar aktivt på att släppa kontrollen, men jag har liksom blivit proffs på att googla fram information supersnabbt, så det kliar lite i mig när någon annan ska göra det och det går låååångsamt.

⭐️ Sluta effektivisera

Det här är ju lite relaterat till den förra punkten. Ibland när jag lagar mat med mina polare så säger de: du, ta det lite lugnt. Jag hackar och fräser och rör runt och tycker att det är svårt att inte ta vara på varenda liten minut. Men jag vet ju: Det måste inte vara effektivt. Saker måste få ta tid. Och allt behöver inte planeras in i minsta detalj!

⭐️ Vara lite mer obrydd

Suger åt mig saker som en wettextrasa. Önskar att jag i vissa situationer var lite mer hårdhudad och kunde säga piss off.

Obs att det såklart är bra att kunna mötas halvvägs och resonera sig fram till saker, att ta till sig och vilja ändra, men jag kan också avundas de som säger: SÅN HÄR ÄR JAG, TAKE IT OR LEAVE IT.

⭐️ Ha mindre förväntningar

Min pappa brukar säga att det farligaste man kan ha i en relation är förväntningar, för då blir man ofta besviken. Det ligger något i det. Jag har nog förväntningar på det allra mesta. Jobbar på att ha en neutral inställning till saker, så att allt bara kan bli PLUS.

⭐️ Leva i nuet (hehe aa)

Tränar på detta som fan just nu, dels genom meditation (!) men också att hela tiden stanna upp och påminna mig själv om att: Detta är livet. Inte det som händer i morgon eller nästa vecka, utan det som sker just nu. 

Ja men sånt här vet ni ju. Moving on…

⭐️ Cut myself som slack

Okej, det här ringar ju på något sätt in hela den här listan. Att jag över huvud taget skriver den. Jag önskar att jag kunde ~acceptera mig själv~ mer, inte känna att jag behöver prestera och vara så duktig hela tiden. Inte ställa sådana jävla KRAV på mig själv.

Vad önskar du att du kunde?

25 kommentarer till “Jag önskar att jag kunde…”

  1. Jag önskar att jag bara kunde leva lite mer, inte vara så himla styrd över vad jag SKA göra utan mer om vad jag vill göra. Jag önskar att jag kunde sluta vara så jävla duktig hela tiden, alltså visst de är ju nice, men samtidigt??? vill bara släppa loss lite. KRAM och tack för en finnemang blogg (har läst sedan jag var 14 och nu är jag 22 men detta är min första kommentar hehe)

  2. Relaterar så mycket till denna lista. Alla dessa borden i framför allt sociala sammanhang. Jag vill sluta ta mig själv på så stort allvar hela tiden, slappna av i mig själv och få mig att förstå att ~inget/ingen är perfekt~.

  3. Oh my god inser precis hur lik jag är dig, känner igen mig i vartenda ord du skriver!!! Borde spara denna lista och gå tillbaka till och läsa och andas när jag skenar iväg i stress och oro över, egentligen, ingenting.
    Tack för att du blottar dig och delar med dig, och för att din blogg är den ärligaste och finaste! <3

  4. Så fin att du delar med dig av detta <3 Förstår mycket av det. Min största önskan just nu är att jag skulle kunna släppa min oro. Har just avslutat KBT för oro och det var ju bra, men står fortfarande inför viktiga beslut som gör mig förlamad och oförmögen att bestämma mig. För TÄNK OM det inte blir bra? Tänk om jag inte blir nöjd i slutändan? Tänk om jag tar fel val? Ja du hör ju: tänk om, tänk om, tänk om. Jag önskar att jag hade mer tillit. En slags kärleksfull känsla till både mig själv och livet, som gjorde att jag kunde slappna av mer och känna: det ordnar sig. Kram!

  5. Det senaste året har jag tränat mig på att vara lat, både när det gäller sociala sammanhang men också gällande mina studier, vardagssysslor osv. Och insett att det är så jävla skönt. Men också att det är så himla viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Det blev extra tydligt efter att ha sett ”We can’t do it”, att jag också hade kunnat hamna i utbrändhetens träsk om jag inte hade börjat vara lat. Så ur ett genusperspektiv uppmanar jag alla: Bli mer lata och låt någon annan ta ansvaret ibland!

  6. Det här med förväntningar påminner mig om något som Annika Norlin sa i sin Värvet-intervju: ”Jag vill rekommendera att man varje dag ska tänka på dem man känner som helt nya människor, för då får de chansen att vara den de vill den dagen”. Och det är ju skönt att inte ramas in av andras förväntningar hela tiden 🙂

    Vad jag önskar att jag kunde: nå fram till andra människor mera. Visst har jag vänner och pratar med folk, men ändå känns det aldrig som om jag når fram till någon annan riktigt, att förblir liksom så ytligt hela tiden.

  7. Att sluta vara så hård mot mig själv (är snäll mot alla andra förutom mig själv, känns det som), sluta ta allting så personligt och slippa känna ständig imposter syndrome. Och om jag kunde slippa ångesten med mat vore livet mycket enklare, tror jag!

    1. +1 på detta!! När jag är trött och seg och låg så orkar jag inte prata, eller bli pratad med. Har ibland suttit hela middagar och bara lyssnat på andra för att jag bara inte känner för att dela med mig av något. Och det kan vara himla skönt.

  8. Jag önskar att jag kunde ta avstånd från mina föräldrars höga (prestations)krav och förväntningar på mig. Det är som att jag varje gång jag pratar med dem måste påminna dem om att jag är deprimerad (och har varit det de senaste 4 åren) och inte orkar lika mycket som en frisk människa gör. Jag är 25 år och borde inte påverkas av deras beteende, men jag kommer ständigt på mig själv med att fortfarande söka deras bekräftelse.

  9. Flora. Att du över huvud taget skriver den här listan, tänker så. Exakt så är jag också. Ständigt så hård, ständigt prestationer. Men för vem? Alltid alltid alltid sig själv. Läste detta inlägg imorse men har tänkt på det under dagen. Hur jag är mot mig själv. Hur de flesta av oss är mot oss själva.

    Tänkte också på detta:

    ”Jag kan typ inte komma på en enda dag de senaste åren då jag inte gjort NÅGOT jobbrelaterat. Även om jag är på semester så tar jag ju bilder och funderar på hur jag kan skapa ~content~, eller jobbar med något skrivprojekt. Jag önskar att jag kunde ta en helg och lämna telefonen och datorn hemma.

    Det får bli en utmaning till mig själv.”

    Jag tycker att detta låter som en extremt bra utmaning. Nu har jag inte bloggat på din nivå, någonsin, men sedan jag var 14 fram till i somras har jag bloggat i stort sett varje dag, alltid burit med mig kameran, om inte, fotat med mobilen, och ständigt dokumenterat, formulerat meningar inom mig, letat efter ~content~ överallt. Varit på semester men sett allt det vackra genom en kameralins. Och alltså, jag tror inte att det är bra för en. Nu bloggar jag inte längre och jag känner mig så… ledig, plötsligt. Det tog ett tag att vänja av sig, och visst letar jag fortfarande efter fina saker blablabla, men alltså wow. Prova det. Fattar ju att du måste pga att detta är ditt jobb, men helger ska ju vara lediga tänker jag, så då borde du prova att vara ledig från det också. Det är rätt gött att göra ashärliga saker utan att dokumentera dem, även om lilla hjärnan tänker: CONTENT.

    Kram pårej!!!

  10. Åh, L här i kommentarsfältet formulerade det så väl: ”Jag önskar att jag kunde ta avstånd från mina föräldrars höga (prestations)krav och förväntningar på mig”. För precis det önskar jag också, såhär i åldern 28 år…

    Och sen önskar jag också att jag kunde bestämma vad exakt jag vill göra med mitt liv. Typ vad jag vill studera, vad jag vill jobba med, var någonstans jag vill bo, vilken slags människa jag vill vara med… Egentligen är det ju samhället som försöker trycka alla i den där mallen där man ska leva på ett visst sätt, ta exam i ett ämne, sen jobba inom det ämnet osv. Men vad om det finns typ tusen saker man skulle vilja studera, veta mer om, jobba med?! Så ja, jag önskar att jag kunde sluta konstant stressa över min framtid och mina livsval.

    1. Hej du!
      Jag läser ditt inlägg och jag fattar att det här kan låta sjukt störigt och du kan ignorera det fullständigt och vad vet jag om ditt liv osv och det är sant, jag vet ingenting men det måste ändå sägas: du KAN göra exakt det du vill med ditt liv! Det är faktiskt DITT liv inte dina föräldrars, även om deras vilja kan könnas så starkt, tro mig jag vet. Om du gör val som du känner dig pressad till så är chansen stor att du ändå kommer vilja byta bana sen! Kanske är det för att jag blivit lite äldre och precis fått barn vilket gör en lite filosofisk, men jag kan verkligen önska att jag gjort mer av det jag känner för och mindre av det jag måste. Det blir så mycket svårare att vrida tillbaks de där nödvändiga besluten när de visat sig vara fel. Och inte tänka att allt är så för evigt, en människa hinner ha många olika jobb och bo på många olika platser i sitt liv. Man hinner. Va kör, inte för inte titulerar sig många som mångsysslare? Och tänka på hur man vill ha det nu nu nu inte i framtiden, för saker hinner ändras och inget blir som man planerat om 5-10 år ändå. Att fundera på vad som är viktigt för en, vad man mår bra av och göra det, det skulle ja satsa på. I slutändan sitter man där med det liv man har levt och ingen ger en pris för att man gjort det som förväntades man bara trivs eller inte. Förlåt för predikan men känner så igen mig i det du skriver från för 10 år sen. Bortse helt om du vill, förstås. Kram

      1. Åh, tack du!! Ja det känns verkligen svårt att tänka sådär just nu. Men tack för peppet/inspon, ska verkligen försöka ta den inställningen som du beskriver. Kram på dig! <3

  11. Jag önskar att jag var mer obrydd och inte påverkades så mycket av stämningar i grupper, inte tog åt mig av orättvis kritik, vågade säga ifrån mer istället för att hålla saker inom mig. Mindre konflikträdd. Jag är sådan, stark, i perioder men har även perioder när jag är väldigt känslig och då allt sugs in och påverkar mig. Önskar mig fler och längre starka perioder.

  12. Hade verkligen kunnat vara jag som skrev allt du skrev. Fan att man ska behöva känna att man ska ”fixa” sig själv hela tiden. Jag önskar att jag kunde sluta vara så hård mot mig själv. Även när jag gör saker som är bra kan jag inte vara nöjd utan alltid finns det något som jag kunde gjort bättre.

  13. Lol är precis likadan på typ alla punkter, men speciellt den om att kolla busstider. Magnus litar ej på att SL-appens övergångar mellan tunnelbanor, bussar etc stämmer, så han kollar varje sträcka separat = tar forever. Blir helt tokig varje gång, kryper i hela mig typ haha

  14. Herregud vad lika vi plötsligt verkade vara! Kunde relatera till varenda punkt på din lista; är även organiseringsproffs och effektivitetens okrönta mästare MEN också helt inkapabel att disponera tid = pissdålig kombo. Vill också lägga till ”Sluta ha de allra högsta kraven på mig själv JÄMT”, ”Kunna äta allt och gilla all mat” (fatta hur skönt livet vore då?), och ”Inte vara så hård mot mig själv när saker inte blir perfekta”. Fast det sistnämnda är egentligen samma sak som din sista punkt, antar jag. Men det är fan vad svårt det är att vara snäll mot sig själv ändå.

    Ett tips är att skriva upp vad man har gjort varje dag – inte vad man SKA göra, utan vad man faktiskt åstadkommit. Även om det är helt enkla saker som ”tagit ut soporna”, ”tvättat håret”, eller ”ställt in ren disk”. Det hjälper en att sluta sparka på sig själv för att man tycker sig ha slösat bort tid eller varit ineffektiv när man ser att man HAR fått saker gjorda. <3

  15. TACK för att du delar med dig! Så himla fint och starkt på alla vis. Kände igen mig själv mer eller mindre i alla dina punkter på listan. Framförallt tror jag att självacceptans inför den jag är är min främsta punkt på listan över saker jag önskar att jag kunde. Att inse att jag är jag och inte mina prestationer. Inse att jag är omtyckt för hela mig, med alla det styrkor och svagheter jag kommer med, och inte för vad jag presterar. Hoppas att jag någon gång når den självacceptansen eller iaf att jag kommer en lång bit på vägen. Tills dess får jag jobba vidare. Tills dess får vi jobba vidare tillsammans

  16. Jävlar vad bra lista! Blev som en käftsmäll för att inse vad och hur bra det kan vara att få reflektera vad en behöver jobba med! Fint att du delade med dig.

  17. Så bra lista och så fint skrivet! Jag blev inspirerad till att skriva något liknande nu. Jättefint att läsa. Framför allt känner jag igen mig i det där med ansvar. Känner också att det gör ont i mig att inte hjälpa till.

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar