Annons
Annons


En frostig morgon här hos oss + min morbors hus


”Shit Flora, kolla ljuset” sa Johanna i torsdags morse. Jag reste mig upp från min kaffekopp, tog kameran och sa ”jag måste gå ut.”

Det var den första frostmorgonen sedan jag kom hit. Dimmigt från forsen och silvrigt och sprött i gräset. 1 °C meddelade temperatursymbolen på min Instastory.

Annons

I det där röda lilla huset, linstugan, bor mormor när hon är här.

Tog några bilder på min morbrors hus. Ni är många som är intresserade av det, så här länkar jag en intervju om huset med fler bilder på interiören och Busters tankar om uppkomsten av det. Mjau.

Här kan man bara stå och glo.

Fast sedan blev mina fingrar för kalla.

Resten av dagen tillbringade vi inomhus. Sov middag, läste, drack kaffe, snackade skit. Mot eftermiddagen drog jag med Johanna ut på en promme.

You pretty pretty thang.

Fotade sånt som fjortonåriga Flora hade fotat. Våra skuggor exempelvis.

Och våra skor <3333333 snygga va

Rågfältet såg ut som päls på ett enormt djur.

Allt med denna dag var bra förutom kylan! Gillar EJ.

Hejdå för denna gång Johanna <3

11 kommentarer till “En frostig morgon här hos oss + min morbors hus”

  1. Fasen vad fint du verkar ha det i Hälsingland! Skulle gärna höra mer om hur du upplever landet-vistelsen i relation till ”det vanliga Stockholmslivet”. Jag har själv länge haft inställningen att jag absolut vill bo i en storstad med puls och folkbrus, men det senaste året har en annan känsla börjat gro i mig. Så många av de ideal vi strävar efter bygger på storstadsnormen, det coola urbana livet. Men hur påverkar det egentligen oss som människor? Tänk att slippa entimmespendlingar med tunnelbana, den crazy bostadsmarknaden, slippa den ständiga kampen för att få tiden att räcka till. Att istället *leva närmare naturen*, bli en lugnare person osv. Hur känner du angående sådant här?

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar