Annons
Annons


Slutet


Vi fick 1,5 år tillsammans.

Jag tänker på den första tiden när han hade brutit foten. Gipset rev upp mina lakan. Jag hämtade ut hans blodförtunnande medicin på apoteket och sa det är till min kille bara för att smaka på orden. Vi var inte ihop då.

Annons

Han suckade på ett speciellt sätt när han omfamnade mig. Som om han hållit andan, längtat, och sedan kunde andas ut. Det var så jag förstod att han var kär i mig.

Jag såg honom vattna sina växter, vika sina kalsonger och bre sina mackor så oerhört minutiöst och jag kände en stolthet ta plats i kroppen, jag tänkte fatta att han är min.

Händerna och armarna. De mjuka hårstråna som ligger böjda åt ena hållet, de smala handlederna, fingrarna med de välklippta naglarna, handflatornas mjukhet.

Att tänka att de aldrig kommer röra vid mig igen –

Nej. Det går inte.

Ett halvår in i vår relation åkte jag till Lissabon för att stanna i två månader. Vi facetimade med varandra varje kväll, såg varandras pixliga nakenhet, såg orden återansluter på skärmen. Värkte av längtan. Efter en månad hälsade han på mig. Jag mötte honom vid taxin. Han hade inga kontanter så jag fick springa upp till lägenheten igen innan vi kunde omfamnas. Ljuset var gult från gatlyktorna, det var varmt ute, hans kropp bultade mot min, våra läppar bytte nästan plats med varandra.

Jag minns att jag höll händerna om hans ansikte och sa du finns.

Vi åkte bil ofta. Blev ett team där jag hade ansvar över GPS:en och han över körningen. Vi åkte till Kalifornien, södra Portugal, Irland och Sicilien. I början när vi lärde känna varandra märkte jag inte när han blev rädd i trafiken. Han höll masken. Sedan började jag kunna tyda ljuden som kom ur hans sammanbita käkar. Knogarna som vitnade runt ratten. Jag brukade uppmuntra honom, säga du är så duktig. Gud vad snyggt du bytte fil. Bra gjort. Lägga handen om hans nacke. Kanske mata honom med ett digestivekex.

Att skriva är att minnas.

Jag kommer sakna att äta frukost framför nyhetsmorgon i hans soffa, att gå till hans jobb mitt på dagen bara för att kunna hångla några minuter, att hjälpas åt att sortera skräp i miljöstugan där det luktar öl och ruttet, att gå och lägga mig med pyjamaströjan på och vänta på att han ska säga kan du inte ta av dig den där?

Jag kan fortsätta minnas allt det som var bra. Men de senaste månaderna har vi inte gjort varandra glada. Samma dag som vi gemensamt bestämde att vi skulle göra slut så sa han jag blev kär i din glädje och ditt leende. Jag älskar det fortfarande. Och jag såg på honom med mungipor som måste ha pekat nedåt och tårar som rann i ilar från ögonen och tänkte när såg du mig senast så? Det var länge sedan nu.

Vi valde att gå ur den här relationen för kunna må bra igen.

För att vi var oförmögna att se framåt och i stället saknade det vi hade förut.

Isak och jag bryr oss om och respekterar varandra. Om några dagar ska vi byta saker och sen kan vi nog inte ses på ett tag. Men vi är inte osams. Han är min vän. Vi säger jag älskar dig innan vi lägger på fastän vi kanske borde sluta.

Vi fick 1,5 år tillsammans.

Jag är så glad för det.

Någonstans i all sorg kan jag ändå vara glad för det.

99 kommentarer till “Slutet”

  1. Åh Flora<3 vad fint skrivet av dig. Det är tråkigt att höra, men blir stolt över att ni varit modiga o tagit detta beslut för att det ska bli bättre. Jag hejar på dig ❤️

  2. Du skriver så vackert om något så uppslitande och sorgligt. Vi finns här med dig under både bra och dåliga dagar. Tack för att du delar med dig. <3

  3. Flora, vad ledsen jag blir för din och Isaks skull! Uppbrott som ert är alltid de sorgligaste, men också de vackraste när du skriver om det. Hoppas att du kommer ut på andra sidan och får må bra igen snart. Du har en armé av bloggläsare som hejar på dig!
    Styrkekramar i massor <3

  4. Fy fan vad sorgligt men också fan vad vuxet och modigt gjort. Att våga inse och släppa taget. Hoppas du mår bra snart igen Flora, men det får ta sin tid det vet vi ju. Kram <3

  5. aj. fina flora <3 precis som allt du skriver gick det här rakt in i mig. vill mest bara skicka världens största kram. kom ihåg att det alltid snart blir bra igen, att tårar aldrig rinner för alltid <3

  6. ❤️🌈☀️💫🌸🦄💛🎆🎠🗺⚓️🥂🍫🥞🍠🍓✨👭👭👭👭 – allt fint önskar jag dig! Fint skrivet och hoppas du det här året får hitta ny lycka.

  7. Vad sorgligt och fint på samma gång. Jag tycker så mycket om ditt sätt att skriva och det är så modigt att skildra livet som det är, det är både mörker och ljus. Stor kram ❤️

  8. Tårarna rinner här. Du skriver så otroligt bra, att du kan det samtidigt som något sånt här händer är amaze! <3 du är bra, bättre, bäst och ger mig så himla mycket inspiration varje dag! Jag knarkar din blogg!
    Ta hand om dig! Det går över (hatar dessa ord), ge det tid. Lyssna kanske på din egen podd för att bli påmind om allt klokt du och Frida sagt en gång.

  9. Tack för att du delar tankar även om det jobbigaste, sorgligaste, smärtsammaste. <3 Saker och ting kommer att bli bra. Ta hand om dig!

  10. Oerhört jobbigt och tufft förstås. Men SÅ modigt gjort. I det långa perspektivet kommer det vara värt det. Det viktigste är ju att man själv mår bra. Kram på dig <3

  11. du är den enda som skriver så det känns. det känns överallt när du skriver Flora. ta hand om dig, vill bara skicka världens största kram <3

  12. Satan vad ledsen jag blir för din skull. Men också: Ni är SÅ himla modiga som tar ett jättetungt beslut nu för att må bättre sen. Det ska du vara stolt över mitt i allt. Kram och lycka till med sörjandet.

  13. Åh finaste Flora. Vad modiga ni är som har tagit det här beslutet, och modigt av dig som skriver ett så naket och vackert inlägg. Massa kramar!

  14. Fina Flora. Dina ord är så träffsäkra att de går rakt in i hjärtat. Otroligt starkt av er båda.
    Glöm inte bort att det är okej att det gör ont och att det kommer ta tid. Styrkekramar <3

  15. Jättefint skrivet, håller med alla som tidigare kommenterat om att det verkligen är supermodigt av er att väga släppa taget även om det givetvis suger på så många sätt. Kramar! <3

  16. Vad fint du skriver om det svåra i livet. ”Att skriva är att minnas”. Jag fastnar där. Jag läser dina ord igen och igen. Det fantastiskt vackra med kärleken. Det som berusar och sorgen när det inte blir som vi vill.

    Om det kan vara till någon tröst, så tror jag att dina ord hjälper andra.
    Kram och fortsätt skriva.

  17. Vill ge dig alla kramar i hela världen. Höll typ andan när jag läste texten. Om några månader kommer du att må bättre, om det är något som är säkert så ÄR det att tiden gör gott för en. Kanske är man inte helt läkt på väldigt lång tid, men det kommer inom rimlig tid att bli hanterbart. KRAM

  18. Så otroligt mycket omtanke jag vill skicka till dig. Det värker i hjärtat.
    För snart ett år sedan var jag med om ett uppbrott ur en relation som jag aldrig tvivlat på. Det där ilandet man känner i mellangärdet som gör att man viker sig framåt och tror att man ska implodera, jag känner inte så längre. Som pulserar ut i blodet och kränger kroppen, förvrider ansiktet. Det var längesedan. Jag är glad. Jag känner frid. Jag känner mig som mig själv igen. Jag känner mig lycklig. Igen. Ville bara säga det. För att måste sörja, det är en sorg, men man får aldrig tvivla på att den största sorgen lägger sig. Kvar blir just den glädjen du nämner, och minnena. Men det är inte längre ett sentimentalt grådassigt filter över dem.
    Kram Flora, du är så grym!! <3

  19. åh, undrade om det hade hänt. Har inte läst några bloggar alls över julledigheten o när jag läste ikapp så slogs jag av hur isak-tomt det var här hos dig. Skickar all kärlek och tusen kramar till dig <3 <3

  20. Även detta ska tiden ta hand om fina Flora <3
    Kom ihåg att du är värd någon som älskar dig, finns där och stöttar och vill vara där även i de perioder du inte är glad och ler. För det kan man inte vara jämnt. Att vara glad är inte en egenskap, det är ju en känsla, ett state of mind, som kommer och går. Liksom ledsen. Och deppig, och allt. Jag vet inte detaljerna kring ert uppbrott och kanske är detta helt irrelevant i er kontext, men jag ville bara säga det. För du är värd det.

    1. Verkligen. Jag har också hört av män att de älskat mig för min ”styrka” och glädje. Och blivit lämnad när jag rämnat men nu är jag tillsammans med en kvinna som älskar just de egenskaper i mig som gör mig både kreativ och sårbar; det är två sidor av samma mynt, detta att den som tänker också känner. Flora jag menar inte att han inte älskade hela dig. Såklart var du as-älskad. Är. Menar bara att det inte är så att du har ”misslyckats med att vara glad/stark/ngt”. Tro aldrig det. En dag kommer du ha mindre ångest. Det blir så med åren. Lättare. Men då kommer du också se tillbaka på de stunder då du kände dig svag och tänka: nej helvete heller, bara en sten är glad varje dag i en värld som denna. Och den som bär tungt är fan inte svag! Men inte starkare än andra heller. Vi har alla lika ont av smärta. Vissa möter bara lite mer av den. Kanske genom att som du verkligen känna. Med andra och världen. Men också känna krav på dig själv.

      Sörj och sen: Sök din jämlike. En stor berättare. En klippa till ryggkliare. En som accepterar att vi lever i en hård och svår värld och att vissa ser det klart och gråter ibland. Men också att samma människor skapar fantastiska saker.

      Tro mig livet blir lättare.

      Men sen, när du är glad varje dag (och ledsen bara ibland, minns att du var em fantastisk vän och inspiratör för många tusen människor även i dina svåraste stunder.

      Du så himla är bra som du är.

  21. Nehej vad sjukt att jag som främling ändå kände på mig att det kanske var det här som hade hänt, med tanke på hur du har skrivit att du mått senaste dagarna. Dammet kommer lägga sig och du kommer kunna leva med detta, lovar, men det är såklart mer än okej att vara ledsen och arg eller så ändå, alla känslor är okej <3<3<3

  22. Läste en text för några dagar sen, och den känns väldigt träffande här.
    ”How do you know when it’s over?
    Maybe when you feel more in love with the memories than the person standing in front of you”
    Ta hand om dig Flora!

  23. Flora! Jag kommenterar alltför sällan men nu är det dags.
    Väntade på spårvagnen och hade köat låtar, planerade att höra Vintersaga med Amanda Bergman när den kom ungefär och i samma stund som både vagnen och vemodet rullade in så läste jag rubriken – såg bilderna.
    Irriterat har jag makat mig för folk som ska av och stör min läsning.
    Nu sitter jag med tårar rullande längs kinderna och Amanda har slutat sjunga.
    Kanske är det inte min gråt du vill hör om just nu. Men min poäng är att vi är så många som bryr oss massor om dig och sänder dig massa kärlek i detta. Kommer tänka på dig varje gång jag hör Vintersaga. Sända dig värme i tankarna. Och annars också. Det gör vi alla.
    Kram!

  24. vad förjävligt att du mår som du mår just nu. skickar virtuella kramar!

    du skriver förresten så klump-i-magen fångande och vackert!

  25. Det gör ont ända in i själen bara att läsa om det. Jag kan inte ens ana hur du känner dig, men skickar stora bamsekramar från Skåne. <3 Du är fantastisk, och tiden den går.

  26. Detta är så himla fint! Gjorde slut med min kille för ung en vecka sen även om det var något som varit på god väg och detta hjälpte mig bearbeta det valet mer än något annat, är otroligt tacksam för den tid vi fick men vi är inte samma personer nu som när vi gick in i relationen. Styrkekram till fina dig.

  27. Världens finaste Flora. Började läsa din blogg precis när ni blev tillsammans. Tack för att du delar. Tack för att du är så äkta. Tack för att du vågar. Det kommer att bli bra. Snart eller om en tid. Oavsett så kommer det till slut att bli det, bra. Älskar dig, min låtsas-storasyster.

  28. Jävlar alltså. Vilken skit. Men vill att du ska veta en sak!!! Detta fick mig att våga göra slut. Vi har inte heller gjort varandra glada på länge och fast jag älskar henne mer än allt så gjorde jag det. Jag gjorde det igår efter att ha läst detta. Först var jag lättad men nu känns allt bara fruktansvärt såklart. Men vi fixar detta. Du med!!

  29. Åh Flora! Fick så ont i hjärtat av att läsa detta!! Hjärtesorg är fruktansvärt! Så mycket kärlek och kramar och virtuellt hårkli skickar jag till dig!! Du är stark, du är grym och du kommer klara detta<333

  30. äääeee att kärlek ska va så fittsvårt!!! hoppas du kan se att det finns en ände på skiten. och som en läkare på min vårdcentral sa ”alkohol är ett av de mest ångestdämpande medlen vi har”. haha

    1. Förlåt men om citatet om alkohol ej är taget ur sin kontext så begick den läkaren ett allvarligt misstag. Så får inte en läkare tala om alkohol. Alkohol är ett av de mest ångestframkallande medlen vi har. Det är absolut inte att rekommendera till människor med ångestproblematik eller sorg.

      Alkohol bedövar självkritik redan efter några klunkar det stämmer, det bedövar under en mycket kort tid (ruset). Men dagen efter – och alla dagar mellan intagen, vid regelbunden användning – så stärker alkohol ångest.

      Dricker du så kommer du bli ledsnare rent kemiskt, inte bara vid baksmälla utan överlag. Den som dricker varje vecka och samtidigt her ångest kommer må sämre. Fakta.

      Självmedicinering (som är det du beskriver om en ska vara krass) är otroligt romantiserat i film och litteratur vilket är väldigt problematiskt då alkohol är som att klunka i sig en biljett till ångest för den som redan mår dåligt.

      Nej jag är inte nykterist. Men ej heller ett fan av myspridning. Snälla fina ni, sluta uppmuntra ledsna att dricka. Det blir värre!

  31. Jag har precis avslutat en relation som varade lika länge, av egentligen samma anledning. Och det är så sorgligt, så sorgligt och det känns som att jag aldrig kommer orka att bli kär igen.
    Och vi vill vara kvar i varandras liv, för han är min bästa vän och jag hans, men ingen av oss har lyckats med det förut och jag både vill och inte vill att dagen ska komma när jag kan träffa honom utan att tänka på honom som min.

    Iaf. Kram till dig.

  32. Tycker så mycket om denna text. Så smärtsam och så så vacker. Det är svårt att lämna någon man fortfarande älskar men det kommer ni klara såklart<3

  33. Lyssna på Andas med Linnea Henriksson & Tove Styrke, börja på boxing eller dans, läs Björnbröder, minns att vi är din armé och den har du bakom dig. Stor kram och massa bra energi till dig

  34. Ett så oerhört vackert inlägg. Mycket fint och känslofyllt skrivet.
    Det är alltid ledsamt att gå isär, men ibland får man tänka att allt har sin tid.. Hoppas att ni åter finner glädje i livet, om så på varsitt håll.
    Ta vara på dig.
    Kram

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar