Annons
Annons


Veckans drömrum, citat & fråga


Jag gick in i en vän på Bouqeria i lördags. Han lade händerna på mina axlar och sa i all välmening: Du, allt kommer att bli bra. Jag sträckte på mig då. Svarade: Ja, jag vet. Det är redan bra.

Det kan vara så att jag jinxar allt. Att jag snart faller över, neråt. Men utöver att jag varit förkyld i två veckor i streck så har jag inte varit nedstämd. Det är konstigt. Men jag vet att sån här tid är på lån, så jag försöker att inte övertänka utan känna. Att det finns barer där man måste gå i sidled för att komma fram, att farmor finns, att extrapris på mogen mango finns, att skrivandet finns, att nytvättade lakan finns. Allt det.

Annons

Veckans myziga citat:

Teveserier jag tittar på:
Vår tid är nu (så kär i Hedda att jag kan dö) och Bron.

Veckans tanke:
Pappa och jag pratade om vänskapsrelationer igår. Att inte tvinga in sina vänner, familjemedlemmar och medmänniskor i en bild av hur de ska vara. Att det är lätt att med äldre vänner skämta på samma råa sätt som förr, eller säga ”typiskt dig” bara för att man vill bibehålla en jargong och en gruppkänsla. Men att man aldrig ska missunna sina medmänniskor att utvecklas. För det är ju det finaste. Att hålla fast vid varandra trots att man vill/tycker/gör olika.

Veckans drömrum:

Bildkälla (fotograf okänd).

Veckans fråga:
Skriver du för fler utöver oss bloggläsare, och isåfall på vilket sätt? Jag tänker om du någon gång önskar att din mamma eller pappa eller annan familj/vän/ex läste (om de nu alla inte redan läser frekvent) för att de skulle förstå hur du tänker, mår och värderar. Nu får jag känslan av att du o din mamma har nära relation o kan PRATA med varandra också, men skriver du någon gång i hopp om att bli förstådd (blogg eller mejl t.ex.), för att du känt dig missförstådd eller för att du vill berätta något? (…) Jag har länge tänkt skriva mer till mina föräldrar. Vi bor inte i samma stad sedan långt tillbaka. Jag vill skriva för att jag ofta känner mig missförstådd, som att de ibland inte alls vet vem jag är längre. (…)  En blogg skulle kanske vara bra, tänker jag, o därför undrar jag om/hur du använder bloggen som medel mot dina nära. <3

Hej! I absolut första hand använder jag bloggen som ett kommunikationsmedel till er, folk som jag inte känner. Men eftersom jag vet att kompisar och familj också läser bloggen (inte alla och inte alltid, men ibland) så tänker jag ju på att det jag skriver kommer nå dem också. En gång blev jag intervjuad i Psyket i P3, och det avsnittet skickade jag till min familj för att de skulle förstå hur mitt mående. Det har också hänt att jag har hänvisat till blogginlägg om något har hänt i mitt liv, typ till mina föräldrar: ”jag var i Malmö i helgen, jag har skrivit om det på bloggen om du vill läsa”, eller ”jag har skrivit ett blogginlägg om uppbrottet, du kan läsa det om du vill”.

Om jag tycker att något skaver i en relation så föredrar jag nog att ta det öga mot öga, men ibland kan det ju vara jätteskönt att skriva ett sms för att kunna formulera sig i lugn och ro, typ när jag varit besviken på en vän, familjemedlem eller på en partner. Men det finns ju stor risk för missförstånd då.

Slutsatsen är följande: OM något skaver i dig, och om du tycker att det är läskigt att prata om det, så tycker jag absolut att du ska skriva ett sms. Det är så mycket skönare att ta tag i det än att putta problemet framför sig (för då drar man ju ut på smärtan).

Utmaning:
Betlehem, Nicole, Yrsa och jag ska hålla i vår skrivworkshop! Och så ska Yrs dra med mig på klättring. Har inte klättrat sedan en friluftsdag på högstadiet. Är trots min höjdrädsla så himla peppad på detta.

Musik:
Focus av Elias & Holding on av Becky & The Birds.

Hojta om du vill att jag skriver om något särskilt denna vecka, you know the drill <3

10 kommentarer till “Veckans drömrum, citat & fråga”

  1. Vissa break-ups hinner man nog sörja innan uppbrottet är ett faktum. Tänker att det är samma skillnad som att sörja en nära som gått bort i en sjukdom man känt till länge eller någon som dör plötsligt och oväntat. (Alltså sorry om makaber liknelse, men träffar på både och i mitt jobb så för mig är det en tydlig skillnad jag sett ibland). Det är ofta lättare om man hinner sörja lite i förväg, förhålla sig till det, man är beredd. Ett oväntat break-up slår så plötsligt in i en vardag man trodde var normal, det rubbar liksom hela ens verklighet.

    nå det blev långt men du säger det ju så bra. njut så länge det är njutigt. kanske blir det inte ens mörkare än så här. Kanske har du redan gjort ditt sorgearbete och nu kan du bara leva vidare.

    1. tänker precis så här också, att det svåra på något sätt ändå blir enklare om en hunnit sörja det lite innan. inte för att det blir busenkelt eller inte känns för det, men för att en liksom medvetet eller omedvetet blivit lite beredd.

  2. flora, berätta allt om klättringen sen!! så nyfiken. jag har aldrig klättrat, men däremot gör min killes familj det rätt mycket. jag har dock inte vågat prova än, så vill gärna veta mer så jag kan *peppa mig själv* till att göra det något dag.

  3. Det där om vänskapsrelationer behövde jag verkligen höra. Tror jag har varit den där vännen som skämtar om och refererar till saker och personlighetsdrag hos andra som inte är aktuella längre ett tag nu. Har klamrat mig fast vid den jargong min kompisgrupp hade innan vi alla växte och förändrades som personer. Det har liksom varit en trygghet jag inte velat släppa taget om, när allting annat förändrats så mycket och så fort. Men jag ska sluta med det. För det är ju inte bra för någon, varken mina vänner eller mig själv. Tack Flora. <3

    Ps. "Focus" med Elias är så himla himla bra, det var nästan den enda låten jag lyssnade på förra veckan <3

  4. Nu är det här kanske inte aktuellt för veckan, MEN jag saknar dina månadssammanfattnignar! Månadens matträtt, roliga osvosv. Kram! <3

  5. Hej Flora! Visst gjorde väl du ett inlägg med tips på saker att hitta på i Stockholm nyligen? Bl.a någon biljardbar om jag inte minns fel. Kan verkligen inte hitta inlägget men är in need of tipsen. Help:(

  6. Flora! Jag tar studenten i sommar och JAG. VET. INTE. VAD. JAG. SKA. GÖRA. EFTER. Det gör mig galen!! Skulle du snälla snälla kunna göra ett inlägg om vad som händer efter studenten? Och kanske be folk skriva i kommentarsfältet hur de valde sin utbildning eller jobb? Jag behöver inspiration och det skulle vara till stor hjälp för en vilsen själ!! Tack puss.

    P.s har för mig att det redan finns ett sådant inlägg? Isådanafall vore det schysst med en länk!!

  7. Det citatet kom väldigt passande för mig som börjar ett nytt jobb på min gamla arbetsplats imorgon. Känner mig en blandning av euforisk och skräckslagen men så inser jag att jäklar vad jag kommer växa av detta!

  8. Jag skulle behöva en överlevnadsguide för vintern! Trodde det skulle bli vår förra veckan, men frös ihjäl i -8 idag:(
    Har du några tips för att göra vintern mer uthärdlig, kanske till och med trevlig? Så man slipper dö av längtan och faktiskt ta tillvara på Sveriges årstider? (sry för hurtig formulering)
    Kram!!

  9. Åh va kul att du ska testa klättring! Jag klättrade för första gången sen mellanstadiet i söndags och det va såå kul! Har djävulsk träningsvärk i armarna idag bara :))))

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar