Annons
Annons


På sistone – uppåt och nedåt och uppåt igen


Ska vi kolla vad jag har gjort på sistone då!

Har aldrig känt mig så bloggig som när jag gick på frukkeevent på The Strand och åt chiapudding bland chihuahuor. Fick dessutom mitt hår lockat sen! Och en powerbank i form av ett läppstift! B-)

Annons

Chrystelle och Dasha bjöd in för Baaam Modes räkning.

Massa gullos där! Här är exempelvis Salem, JuliaImane och Maya.

Sen satt jag kvar och jobbade en stund. Käkade lunch med familjevännen Alex som jobbar som (livs?)coach för kreativa entrepenörer, under namnet Kodawari Coaching. Faktiskt jäkligt spännande.

Här är en bild från när jag skulle fotografera ett samarbete. Vi var i lägenheten som är ultimat för foto eftersom den är tom och ljus. Hur fina är inte mina strumpor från Happy Socks/Hysteria förresten? Fattar inte hur man kan gå igång så mycket på ett par strumpor, men det gör jag i alla fall.

Jag och Yrsa var med i en intervju om vänskap förra veckan! Vi pratade om att snyta sig i samma snorpapper, att dela skrivintresse, ge varandra utrymme och hantera konflikter. Tror att det kommer bli jättefint. Intervjuerna ska bli en bok! Säger till när den kommer.

Har suttit på Konditori Valand och läst igenom text och nött med arbetsprover. I ansökningstider så känns framtiden så himla mycket mer närvarande. Många i mina kretsar söker olika utbildningar just nu och samtalen kretsar ofta kring detta. Konversationerna är fyllda av lika delar hopp och förtvivlan.

I helgen valde jag ju färger i nya läggan.

Sen promenixade jag hemåt med P3 Dokumentär i lurarna. Gick över Västerbron och blev blödig av allt det vackra.

Bojarna såg ut som, ja, som finnar kanske.

På kvällen åt jag pasta med systrarna Rundström hemma hos Mirjam. Sketamysigt var det.

Sen åkte jag och Bea till Morfar Ginko där Kaffe, kaka och karaoke styrde klubb. Felix kom också! Förutom att jag stod i toalettkö i 25 minuter så var det pisskul. Skriksjunga till No Scrubs med två favvopersoner, vad mer kan man önska.

Sen gled jag och Bea vidare till Under bron. Tog en klassisk om-jag-tappar-bort-garderobslappen-bild. Lifehack till samtliga där ute! Tror det är My som ska ha credd för detta påfund.

På måndagen satt jag här och jobbade. På Ritorno.

Fick dock pallra mig hem efter en stund, för febern slog till i kombination med bakfylla. Var alltså bakis i två dagar efter min utgång?? Ej ok Flora.

Mådde pissigt även på tisdagen. Ångestfylld. Satte på mig min färggladaste klänning i ett desperat försök att mota bort känslan. Ångesten mattades dock av under dagen när jag åt utgången mat för ett youtubeklipp med Dasha (vad gör man inte för YT amirite), gästade The Routine (podden) och åt bullar hos farmor. Nu för tiden vet jag ju att min ångest kommer och går, och att jag bara måste rida ut den. Det gör mig lugnare.

Hur gör ni för att må bättre när det trycker så jäkla hårt över bröstet? Tipsa gärna i kommentarsfältet.

På kvällen gick jag till Scalateatern där 10-tal bjöd in till ett samtal om me too och litteraturen. Här är Elisabeth Hjorth och min baby Zara som modererade.

Uppåt igen!

Idag är en intensiv dag som nog kan bli hur fin som helst. Kanske fotar 1 foto i timmen? Ja, det gör jag. Hörs snart!

20 kommentarer till “På sistone – uppåt och nedåt och uppåt igen”

  1. Har behövt känna ångest för första gången de två senaste dygnen. Jag har aldrig kunnat relatera till hjärtklappning och tryck över bröstet men here I am. Har gråtit i min ensamhet, i en samtalsgrupp, men min samtalskontakt, med min moster. Trycker släpper inte. Hjärtklappningen fanns kvar igår kväll när jag gick och la mig och imorse när jag vaknade. HJÄLP! Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Sjukskrev mig på jobbet på rådan av min samtalskontakt, har snyltande berättat om min ångest för min chef och min pappa är på väg hit. Jag har ringt ytterligare en kurator för att få mer specifik hjälp i ångesten. Men vad gör jag till dess? Försöker intala mig att det inte är farligt men jag blir galen av att det inte försvinner.

  2. Kan du inte lägga ihop alla tips du får till ett eget inlägg om du får tillräckligt många? Skulle vara fint och bra att ha.

    Jag brukar ta av min bh, för den sitter så in i helvetes tajt, för då kan jag i alla fall andas in helt och hållet. Jag brukar också spela piano, för det kan jag försvinna in i. Brukar lägga mig i mammas säng och gråta. Om jag är på en fast plats alltså typ skolan brukar jag försöka gå ut och gå runt byggnaden eller bara sätta mig ute på en bänk och andas.

    ELLER!! Glömde nästan mitt bästa tips. Söka på ”anxiety breathing gif”, vissa suger men finns en som är någon slags geometrisk form som andas mot en grå bakgrund den är helt fantastisk.

  3. Hallå, ville bara säga good job med bloggen på sistone!! Märks att du lägger ner lite extra tid och det uppskattas!! (På samma sätt som att det är helt ok att chilla med den när du inte orkar) kram!!

  4. Alkohol triggar ångest även mellan intagen. Dricker du två gånger i veckan och har en hjärna med ångestproblem i botten så kommer din ångest vara värre än utan alkohol. Det må kännas som att allohol dämpar ångest (redan efter ett glas minskar självkritiken nämligen, det är bland det första som händer), men att alkohol ökar ångest är fakta. Så att säga att ”jag får finna mig i min ångest” och samtidigt konsumera allohol ofta och även ganska stora doser, det är att välja mer ångest. Och valet är fritt men har man många unga (dvs ofta ångesttyngda) läsare så blir kombinationen alkoholromantisering och ångestacceptans lite olycklig kan jag känna.

    Eftersom du samtidigt ofta visar upp måltider med väldigt få kalorier och överhuvudtaget verkar ha en ”hälso”-pryl med mat, så blir det ännu svårare att se var alkoholromantiken har sin roll. Men du kanske äter sån mat för att vara smal. Oavsett så är det även viktigt – på tal pm ångest – när man propagerar för vegansk kost, att påminna människor om att äter man veganskt på det viset att man mest äter ”ren” mat; grönskade typ… så måste man ära betydligt större volymer än en blandkostare/vegetarian för att få i sig tillräckligt med näring. Dessutom extremt lätt att få brist på d-vitamin och magnesium. (Förutom vikten av b12-tillskott som alla tyvärr ej vet är ett måste vid vegankost). Båda dessa brister ger depression och ångest, vilket kan gå obemärkt förbi för den oinsatta.

    Hinka vin men äta ”nyttigt” = varningsflagga ofta. Tyvärr.

    Mvh tråkigaste läsaren (själv vegan + använder alkohol, men har inte ångest numera och kan därför göra det utan att förstärka den).

  5. att inte försöka förtränga utan faktiskt stanna upp, sitta ner och andas. Andningsövningar som andas i fyrkant etc tycker jag funkar för att det inte går att tänka på något annat då. Jag har hoppat av tunnelbanor (eh på perrongen obs obs) och kutat ut från kontoret många gånger för att bara komma undan och stå/sitta och andas när trycket kommer. Att försöka kväva det eller köra på och bita ihop är nog det sämsta.
    Shoutout till snälla främlingar som faktiskt stannat och suttit med mig på olika allmänna platser när detta hänt. Människor kan va <3

  6. Ja, alltså jag har hållt på i några år med att försöka *fixa bort den*, på massa olika sätt, terapi, meditation, yoga, böcker, pratat med tusen människor och hållt på hit å dit. Och allt det var säkert bra och gav grejer, men jag börjar också landa i att försöka låta det vara, att fatta att det inte är farligt, och temporärt, även om det känns jättejobbigt Acceptera att ångesten kommer och går, att den är en del av livet (dock mer för vissa). Jag lyckas inte skitbra men detta, men har en känsla av att ju mer jag försöker släppa kontrollen och rädslan för ångest, desto mer kan den lösas upp. Puss! Och modigt att berätta om ångest, det är stärkande att höra om andras. Och du och Alexandra är så fina och på riktigt i eran vlogg och elsewhere (är nyblivet fan).

  7. Efter att ha hamnat i en riktig ångestdal under förra veckan fick jag inse efter någon dag att den här ångesten inte skulle förvinna på en dag direkt.
    För mig fattade jag att jag fick: 1. Erkänna att det här trycket och anspänningen från axlar ner till mage är ångest 2. Acceptera att ångesten är närvarande 3. vara ok med att inte veta när den kommer gå över och tvingas chilla och leva vidare med ångesten närvarandes.

    Så mitt tips är egentligen bara att identifiera VILKEN slags ångest du har. Tips på att namnge ångesten, som gör det mycket mer konkret och hanterligt när jag vet att vad det är typ meningslöshetsångesten Åke som hälsar på och att han kommer att avlägsna sig – på samma sätt som att jag självklart vet om att pms och bakisångest går över. Namngivandet av ångesten får iaf min hjärna att göra ångesten greppbar när man ba ”juste det jag känner är ångest-Åke som existerar och INTE jag som håller på att bli galen”.

  8. Min ångest hänger oftast ihop med stress och/eller alkohol (varför slutar man inte när bakisångesten kommer varje jäkla gång?) Te på johannesört är min mirakelkur. Fungerar inte till 100%, men den dämpar ångesten en del i alla fall. Ibland försöker jag också med skogspromenad, meditation eller sträckkollande på någon lättare serie.

  9. Brukar acceptera ångesten, och andas. Inte skämmas eller försöka låtsas som inget utan möta och acceptera. Sen börjar jag fokusera på vad som kan orsaka detta och hur jag ska angripa detta. Metodiskt tänkande hjälper mig.

  10. Skriver utifrån egen erfarenhet nu – men det här med alkohol och ångest har verkligen ett starkt samband. Ska inte säga det är så för dig eller andra, men jag har lärt mig att det är så för mig i varje fall.
    När jag var yngre märkte jag aldrig något samband, var ute och festade mer då och ångest som kom och gick var liksom normalläge. Nu är jag 30, och det är sällan jag dricker mycket alkohol och blir full. När jag gör det så kommer ångesten som på beställning under veckan efteråt. Nu pratar jag inte den där ångesten man kan ha precis morgonen efter en fest och man är bakis, utan det handlar om ångestattacker som kan komma 1-4 dagar efteråt och tillsynes oberoende av den där supertrevlig kvällen man hade fredagen innan.
    Jag har förstått det här om mig själv och det är skönt, nu när den ångest kommer kan jag liksom härleda den till att det är något kemiskt i min kropp som gör att det blir såhär efter alkohol/fylla. För mig har bara den insikten hjälpt mycket, då kan den ångesten hanteras. Men att minska ner på de tillfällen man dricker sig full, det tror jag verkligen hjälper om man upplever att man ofta har ångest.

  11. Håller med dig, bästa är bara att veta att det inte är farligt och att det kommer och GÅR. Den försvinner faktiskt efter ett tag/några dagar. Vara så snäll en kan mot sig själv och låta det ta tid, det behöver inte gå snabbt. Försöka andas, även om det kan vara svårt. Bara hänga med någon en känner sig trygg med, någon en inte behöver prata med utan bara vara. Varmvattenpåse på magen/ryggen/fötterna är också bra när jag har ångest. Försöka vara här och nu och inte fly från ångest då det bara blir värre för mig då. Vilket är sjukt svårt för mig men försöker 🙂

  12. Jag satter mig pa cykeln och cyklar upp for manga branta backar. Mountainbike verkar vara bast for da maste man aven koncetrera sig pa stenar och rotter sa att man inte faller. Klattring/bouldring har samma effekt. = Aktiviteter som kraver 100% fokus. Springa i Artaskogen fran nya lyan kanske kan hjalpa dig?

  13. Hej fina Flora!
    Angående… ”Hur gör ni för att må bättre när det trycker så jäkla hårt över bröstet?”
    Då ber jag till min Jesus! Jesus som gett sitt liv för oss och uppstått igen, pga. SÅ TOKSTOR KÄRLEK! Jesus som lovat vara med alla dagar för evigt! Ändå väldigt stor tröst att veta, tycker jag! 😊

    STOR KRAM till dig, fina! Du är grymt bra! ❤️ Kärlek
    /Magdalena

  14. Ibland när jag känner att jag inte kan bromsa ångesten gör jag en ångestdag av det. Bygger upp ett fort av kuddar och filtar i sängen, tar på mig mjukiskläder och klättrar in i ett hörn. Så stänger jag in mig ett tag och typ kollar på high school-filmer (så dåliga som möjligt). Helst avstängd mobil, iaf av med notiser från typ aftonbladet. Ignorerar världen och låter ångest skölja över några vändor tills den lugnar sig.

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar