Annons
Annons


Hälsingland, 6 april 2018


Det är min morbror som ansvarar för att vedboden ska vara full. En stor maskin styckar upp tallarna och björkarna och spottar ut klabbarna in i boden. I höstas när jag var här gick det inte att ta ett enda steg in i den. Nu måste jag leta efter ved i det innersta hörnet. Jag hukar bland vedklabbarna och fyller korgen. Det är mitt på dagen och jag har fortfarande på mig pyjamas.

Annons

Jag har en brasa i köket som är igång från morgon till kväll. Jag kan göra brasor. Jag vet när glöden är som varmast. Jag vet hur gamla mjölkförpackningar ser ut när de krullar ihop sig i värmen. Det fanns en tid då jag alltid bad andra göra brasor för att mina aldrig tog fyr. Jag minns knappt den tiden. Men den fanns.

Bland det värsta jag vet är blöta sockor. Har man blöta sockor är det kört resten av dagen, då blir fingrarna aldrig varma.

Jag sitter på knä vid matbordet och skriver. Det kommer inte många ord, ändå händer saker med min text. Plötsligt, en riktning. Saker hänger samman. Jag läser högt för Yrsa. Darrar på rösten först. Länge sedan jag släppte in någon i det här manuset. Hon säger att hon har längtat efter att vara i min värld. Hon läser för mig sen. Har en speciell röst som är ämnad textläsandet. Mjuk och självsäker.

Vi dricker tre kannor kaffe på en dag.

Elementet i sovrummet dånar högt som en buss. Det kliar över hela min kropp. Speciellt i armhålan. Jag är rädd att väcka Yrsa med mitt kliande.

Tidsrymden här är större. Jag frågar Yrsa om vi ska ta en promenad innan lunch. Hon svarar, nä, vi gör det senare, annars blir eftermiddagen så lång. Skrivandet är nästan alltid en kamp mot klockan. Att hålla koncentrationen inte bara i en kvart utan i flera timmar.

Vi går upp i samhället. Förbi mördarens hus. Mormor berättade det häromdagen. Att där bodde en som mördade sin fru. I tjugofem år bodde hon här, min mormor. En gång stod en man i vedboden när hon kom för att hämta ved. Blev du inte rädd, frågade jag. Nä, svarade hon. Människor skrämmer mig inte. Djur däremot.

I byn finns ett gammalt hus som stått orört i flera år. Snön är metertjock från grinden och ända upp till dörren. Här, säger jag till Yrsa, skulle vi kunna bo. Ha som skrivartorp. Ja, säger hon. Vi värmer upp ena delen när vi sitter och skriver, och andra delen när vi håller i kurser. Eller när vi har fest.

När jag kommer hit vet jag att det snart är dags att åka hem. Att kakelugnarna vars värme vi jobbat upp i en hel vecka ska lämnas att svalna. Jag kan stänga av vattnet. Jag vet vilka ballofixer som ska vridas om, vilka slangar som ska skruvas av och att vattenlåset måste ligga i jordkällaren för att inte frysa. Det fanns en tid då jag inte åkte hit på vintern för att jag inte visste hur jag skulle bära mig åt med vattnet och värmen. Jag minns knappt den tiden. Men den fanns.

10 kommentarer till “Hälsingland, 6 april 2018”

  1. flora detta känns så otroligt mycket och är så tacksam för att du kan sätta ord på vardagen såhär.

  2. Du skriver så vackert! Hatar också blöta sockor. Drömmer om att sitta på mitt landställe och skriva med en vän. Läsa varandras texter och peppa och ta promenadpauser.

  3. Mina favoritinlägg av dig är nog när du är i Hälsingland, tycker det verkar så harmoniskt och mysigt <3

  4. Flora, ÄLSKAR din bok! Första gången jag läste den tog jag hela i ett svep. Pärm till pärm på planet till Spanien. Har läst den flera gånger till efter det. Har lite frågor kring den, eller kanske snarare kring ditt fiktionsskrivande i allmänhet som skulle vara spännande att få svar på…

    1. Hur tänker du kring namn på dina karaktärer? Varför heter Ester just Ester?
    2. Försöker du aktivt skapa en mångfald bland dina karaktärer eller är det något som bara faller sig naturligt för dig? Tänker på Hanin vars namn ju skvallrar om att hon inte är etnisk svensk och på Esters mamma som lever med annan kvinna. Vill också tillägga att jag älskar hur du inte gör detta till en stor grej i din bok! Det bara är så, inga frågor om saken. Precis som det alltid borde och ska vara helt enkelt!
    3. Hur bygger du upp en karaktär? Gör du någon mall innan du skriver så att du har hela personen framför dig medan du skriver eller skriver du bara och så får personen i fråga helt enkelt växa fram i takt med att texten växer?
    4. Hur mycket är hämtat från ditt egna liv? Gissar att det kan vara många småsaker här och var men finns det någon specifik scen eller händelse där du i princip bara tryckt ctrl+c från ditt egna liv?

  5. Sammanknytningen med orden ”Jag minns knappt den tiden. Men den fanns.” – ryser av välbehag!

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar