Annons
Annons


Den sista natten


novemberdagar flora-1

Igår sov jag min sista natt här.

I 3,5 år har det här varit hemma.

Jag har sett två personer dricka ur samma kopp på samma stol mot samma vägg i den här lägenheten. Jag har sett två personer gå ut genom samma ytterdörr för att aldrig mer komma tillbaka hit. Det är något med det som känns så fundamentalt fel. Att den här platsen rymmer allt det.

Annons

En flyttade in med mig. Vi var tjugo. I väggarna finns fortfarande borrhål från de lampor han budade hem på auktioner och monterade upp. Jag tittar på dem nu. På hålen.

En bodde aldrig här men bodde ändå nästan här. Plötsligt låg han på min säng med bruten fot vars gips gjorde revor i lakanet. Han ställde alltid två glas vatten på nattduksbordet innan vi skulle sova.

Jag har möblerat om, rensat ut, skrubbat bort. Köpt nya tvålar, bytt ut dofter.

Mest är det här en plats av vänner.

Kan jag hjälpa till med något?

Nä det får bara plats en i köket, du kan sitta i hallen och underhålla mig medan jag lagar mat. Vill du ha vin eller bärs?

Tillfälliga förbindelser. Du kan slänga jackan där, det är fullt på krokarna.

Haft mina grannar här. Varit hos mina grannar. Gått med korgen mellan våningsplanen. Idag är jag snacksansvarig. Slängt skräp tillsammans. Snälla kan du komma upp? Haft sällskap på mindre än några minuter.

Vill du sova innerst eller ytterst?

Promenerat varv efter varv runt Kungsholmen. Nätter. Dagar. Stått på Barnhusbron och stirrat ner på tågspåren. Cyklat hem via Sveavägen och blivit påkörd. Fått killen i kassan på Ica att rodna, och sedan gått tillbaka till just den kassan för att se honom rodna igen, och igen.

Och jag har jobbat härifrån. Suttit på mitt golv med persiennerna nerdragna för att inte bländas av solen, känt mattan klia mot knäskålarna.

Legat i Vasaparken om somrarna och lyssnat till ljuden från fotbollsplanen.

Självhatat.

Fått mail.

Vi vill ge ut dig!
Du har inte blivit antagen.

Tagit selfies från samma vinkel där ljuset faller mjukt över ansiktet.

Toaletten som gurglar. Zinken där det så lätt blir stopp. Persiennen som hänger på halvkant. Taklampan som saknas. Sakerna som inte får plats, och ärligt, inte jag heller.

Iväg från det nu. Det rycker i mig av förväntan när jag skriver det.

Men om jag inte längre ser hålen i väggen, kommer jag minnas då?

17 kommentarer till “Den sista natten”

  1. det gamla sitter inte i väggarna, det sitter i dig. det följer med. och tänk på vad mycket fint som kommer hända i den nya lägenheten!

  2. Asså åh va fint! George Ezras nya ”Only a Human” spelades när jag läste detta. FICK SÅNNA SPECIELLA KÄNSLOR I KROPPEN. Älskar det. Som i slutet av en film.

  3. FLORA!
    Sluta a l d r i g a l d r i g a l d r i g skriva. Jag är ett stort paket av alla möjliga känslor. Det blev kaos inuti och det gör ingenting.

    Och allt det där gamla. Det finns i dig, det följer med men jag tror att det följer med med mer ljus än mörkret som en del minnen gett.

  4. Jag har också haft en som nästan bott här men aldrig på riktigt. Nu har det snart gått ett år och jag har gjort om vart enda rum! Jag äger min egna lägenhet och har hånglat i soffan och legat med olika män i min säng. Ingen har fått stanna över men nu finns det en man med magiska ögon och jag vill inget annat än att han ska stanna en hel helg! Livet är fantastiskt!

  5. Jag läser ofta ”sluta aldrig skriva flora” bland kommentarerna, å nej gör inte det, snälla. För så äre med grejer en tycker om o som känns, exakt som med kärleken. Hur ska en våga igen? när allt fint ändå inte får vara för evigt hur mjukt slutet än blev<3 men vi är rädda för att du ska sluta skriva, ungefär som "lämna mig inte", "kärleken, förbli".

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar