Annons
Annons


Lite mycket nu


Förra veckan var Maktsalongen hemma hos mig för att prata om stress. Det är passande, för just i detta nu, när jag skriver det här, har jag stresspåslag.

Det finns inget coolt med att vara stressad. Ingen prestige i att jobba för mycket. Jag har blivit mycket bättre på att tacka nej, skala av och avboka utan dåligt samvete de senaste åren. Ändå hamnar jag här ibland. I en känsla av att det inte går. Jag räcker inte till.

Annons

Fan, jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

Utbrändhet ökar bland unga tjejer. Det här är ju inte bara ett problem för oss på individnivå utan påverkar hela samhället. Vi behövs ju. Maktsalongen har, tillsammans med Psykologifabriken, tagit fram en sms-skola: Lite mycket nu. Genom att signa upp dig får du ett sms om dagen i två veckor med enkla tankeövningar. Jag fick mitt första igår. Det handlar helt enkelt om att lära sig hantera stress. Att det är okej att säga nej.

I intervjun pratar jag om hur jag bäst hanterar (eller inte hanterar) stress. Om glorifierandet av att ”ha lite mycket nu” och hur det har känts när jag har stått och balanserat på kanten.

Den första tanken jag har när jag är stressad är att ingenting går att plocka bort. Allt måste göras. Allt hänger på mig. Men jag vet ju att det inte stämmer.

Läs gärna hela intervjun här.

17 kommentarer till “Lite mycket nu”

  1. Hej! Känner igen mig, är nog oftare stressad än tvärtom. Tänkte dock på en grej, att ibland är det så sämst att det faktiskt inte bara handlar om att tacka nej/säga nej till saker som är stressiga. Det finns inte alltid det valet tyvärr, t.ex. inom arbetslivet. Och frågan är hur en hanterar den stress som inte går att vända ryggen till?

    1. hej josefin! jag gick in i väggen 2016 och kämpar fortfarande för att få tillbaka en helt okej vardag, och något jag lärt mig under den här tiden är att det är okej att allt inte blir gjort samtidigt. när jag blev sjukskriven hade jag ”ett helt vanligt jobb” med helt vanliga arbetsuppgifter och arbetstider, och precis som du säger finns inte alltid möjligheten att välja bort eller tacka nej då. saker och ting måste kanske göras i vilket fall som helst. men för mig blev det så solklart efter min sjukskrivning, att om jag inte hinner göra alla 10 sakerna samtidigt så är det så det är. kanske hamnar vi efter i dagsplaneringen på jobbet, kanske påverkar det hela nästa vecka och andra avdelningar också – men om jag inte hinner så hinner jag inte, punkt. som flora nämner att en kompis sagt, ”stress är inte värt det”. det är alltid en konstig känsla, det här med att inte vara tillräckligt och att inte klara vad en vill eller borde, men ibland måste en bara tillåta sig att det blir som det blir. det är lättare sagt än gjort (obv, jag kämpar fortfarande med det varje dag) men det har varit det enda sättet för mig att komma vidare. kram!

      http://ellenlindberg.se

      1. Hej Ellen! Vad tråkigt att höra att du drabbats så jäkla illa. Det du skriver är verkligen vettigt och rimligt. Ibland är det bara så svårt att släppa kraven på sig själv. Kämpar just nu med min kandidatexamen, extrajobb, sommarjobbsförberedelser och övrigt ”livspussel” på samma gång. Ska försöka tänka mer som du säger, det blir som det blir. Kram!

      2. Jag håller med Ellen. Man är bara människa och man hinner bara det man hinner, även om man har ett ‘vanligt’ jobb. Kraschade totalt förra året efter en lång period av alldeles för mycket jobb. Ständigt kollegor som kom med frågor i sista minuten, en att göra-lista som bara växte trots att jag jobbade varje helg för att komma ikapp, en krävande chef som alltid hittade fel och sällan berömde trots att jag överpresterade, osv. En dag gick det inte längre. Bröt ihop en morgon när jag gick igenom jobbmailen och hade fått ett mail i otrevlig ton, fick tunnelseende och kunde inte andas. Lyckades ta mig ner till min chef och skulle säga till henne att jag måste gå hem. På hennes kontor kom tårarna, kunde inte ens prata för jag grät så mycket. Tror så här i efterhand att det var det bästa som kunde hända för då förstod hon hur illa det var. Var sjukskriven ett tag och jobbade sen deltid. Nu tillbaka på 100%. Har haft 2 mindre krascher efter det, men successivt har jag lärt mig att säga nej när folk kräver det omöjliga. De får helt enkelt lära sig att komma tidigare med sina frågor. Jag jobbar på när jag är på jobbet men tar inte med jobbet hem, varken mentalt eller fysiskt. Lite mutter har det blivit från en del, ffa i början, men jag mår så mycket bättre. Kan sova på nätterna igen (utan sömntabletter och ångestdämpande!) efter att ha konstant stresspåslag. Och min chef har, helt oväntat, varit fantastiskt förstående. Om chefen inte förstår är det kanske dags att leta sig vidare om man kan. Det är INGEN som tackar dig för att du bränner ut dig! Ta hand om dig själv. Kram

    2. Det går ALLTID att säga nej. Håller man på att bli utbränd är det bättre att säga till sin chef att de måste plocka bort arbetsuppgifter från en, än att fortsätta tills man går in i väggen. När allt kommer omkring är man bara en liten människa och allt det man gör (och som man känner att man måste göra) är, om man höjer perspektivet lite, oftast inte livsviktigt.

  2. Så tacksam över att du inte är som många andra bloggare som uppmuntrar till att jobba 15 timmar om dygnet <3 Stress suger, ta hand om dig. Så viktigt att uppmärksamma.

  3. Så märkligt resonemang att se en app som lösningen på problemet med att kvinnor är så sjukt utbrända i arbetslivet. Vi borde snarare kräva schyssta avtal, se till att det finns tillräckligt med personal i vården osv. Fattar ju att det ska vara som ett komplement, med det ser verkligen inte till grundproblemet.

    1. vem har sagt att detta är lösningen på grundproblemet? det här är ett sätt att stötta de som redan hamnat i stressvirvelvinden. och att belysa samhällets krav på unga tjejer.

  4. Hej, måste bara säga att jag tycker formuleringen ”För ju fler tjejer som inte orkar ur sängen, desto färre ledarpositioner kommer i framtiden ägas av kvinnor.” är något fruktansvärt problematisk (och faktiskt rent ut sagt keff). Så tråkigt att man (fortfarande) väljer att fokusera på tjejers prestationer och få det att framstå som viktigare än välmåendet (bli frisk så att du kan prestera, igen, igen, igen!!!!!).

    1. Herregud, det missade jag helt. Fan vilken sjuk grej att skriva på en sida som ska hjälpa till mot stressen. Sätt mer press lixom. Se till att orka kvinnor annars får männen de platser ni skulle ha haft. Nej, fy fan vad illa.

  5. Ja fy sjutton vad det ska vara svårt att få till en bra arbetsmiljö. Jag jobbar som sjuksköterska och tyvärr är det alldeles för många arbetspass där jag är konstant stressad i 8 timmar och känner en ständig känsla av att inte räcka till. Det är helt förjävligt att det ska behöva vara så, och tyvärr så är man så himla maktlös i sin situation. Mer än att byta jobb då, men så vet man att det troligtvis kommer vara likadant på nästa ställe 🙁

  6. Så viktig grej! Fin intervju. Vet du om en kommer kunna köpa tygmärkena? De var himla fina tycker jag. Kramis

  7. Hej flora!

    Jag tampas just nu med stress och kollapsade häromdagen i kristallsjukan, troligen pga stress. Jag skulle vilja veta hur du känner vid ett stresspåslag och om du har några tips för hur man tar sig ut dem i stunden? När de kommer för mig så är det som en käftsmäll och allt bara börjar snurra. Får då väldigt svårt att ta mig ur det ”ältandet”. Det är som att någon sparkar undan benen för en.

    Kram

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar