Annons
Annons


när du köpte en cykelhjälm så slutade jag använda min


Observatorielunden i halvskugga. I gräset ligger Handelseleverna som skrivit klart sina tentor och de utslagna männen omgivna av pantfyllda påsar. Sida vid sida.

Han kommer cyklande. Har hjälm på sig. Det hade han aldrig förr. Det var fem månader sedan vi sågs. Vinter då. Då stod jag i hans hall medan pappa väntade i bilen utanför. Vi ses, sa vi genom tårarna.

Annons

Men att det skulle dröja så länge.

Jag möter honom halvvägs till cykeln. Vi kramas. Eller lutar oss mot varandra kanske. Famnen känns inte så hemtam som jag hade föreställt mig, kanske är det den nya parfymen. Men visst är det han.

Jag har köpt med mig lunch som jag vet att han tycker om. Varmrökt lax. Jag borde vara hungrig men illamåendet rör sig i halsen. Han måste ha en ny inställning på rakapparaten nu, skägget är längre. Jag vet hur det ser ut när skäggstråna faller ner i hans handfat som järnfilsspån. Han var alltid snabb med att torka bort dem. Han städade så mycket.

Han säger att han blivit ännu mer pedantisk på sistone.

Jag som först suttit rakryggad kan snart lägga mig raklång i gräset. Vi hittar skrattet. Det är skönt. Jag skrapar rent min lunchlåda. Vi dricker vatten ur samma flaska.

Det finns saker att fråga honom och det är vad jag gör. Mina mungipor rycker okontrollerat då. Jag biter mig i läppen för att jobba emot. Torkar mig under ögonen med en servett från Urban Deli. Jag hatar att det är så jag blir. Förkrympt.

Men hur ska jag förmå mig att spela stark med någon jag kunnat vara så svag med?

Han säger att han festar mindre nu. Att han aldrig cyklar utan hjälm. Jag tänker att jag festar mer nu. Att jag tappat bort min hjälm och därför cyklar utan. Men det säger jag inte.

Jag stirrar på hans underarmar. Trycker min nagel mot hans hud. Kroppen minns.

– Hallå din lilla hjälmperson, din lunchrast är slut. Gå nu.

Och det gör han.

Några timmar senare, när jag korsar Skanstullsbron, har något hänt i kroppen. Jag märker det tydligt. En liten lucka har öppnats.

Ett andningshål.

39 kommentarer till “när du köpte en cykelhjälm så slutade jag använda min”

  1. Vill bara säga, i o m att du oroade dig lite för skrivandet i någon text längre ner, så behöver du inte vara orolig. Den här var texten var fantastisk – precis som ditt sätt att skriva. Lycka till!!

  2. Men åh vad fint du skriver. Sitter och halvbölar i skolan nu. Har inte tid! Måste tentaplugga!!!!

    <3

  3. åh <3 åh åh åh <3

    jag träffade nyligen en gammal vän, en jag inte har pratat med på nästan två år. Hon var den närmsta jag hade o plötsligt så fanns hon inte i mitt liv längre, det slutade med skrik och gråt. Jag var SÅ nervös inför att ses igen, men kan verkligen relatera till vad du skriver. Det gick bättre än väntat (ingen slängde tallrikar eller grät) o efteråt kunde jag andas lite lättare. Tiden alltså. Tack o lov att den hjälper.

    http://elinsparis.devote.se

  4. Så fint skrivet! Samtidigt gör det ont i hela min kropp när jag läser, så mycket känslor. Men tack för att du delar med dig <3

  5. MEN FLORA <3 Du skriver så fantastiskt fint å berörande. Tror inte du behöver oroa dig så mycket om skrivandet som du gjort i inlägget nedan.

  6. Hej Flora! Åh du skriver så fint!! Detta påminde mig att jag skulle vilja hitta något kul att läsa nu på sommaren när jag blivit klar med alla mina tentor. Har du några tips? Typ något liknande som den här texten, dvs. inte något tungt.

  7. Detta, när du skriver om det som gör ondast, är så fantastiskt att läsa om. Det berör så mycket. Vill ha meeeeer

  8. Åh. Håller andan genom texten och i sista stycket andas jag ut. Jäklar vad du skriver så det känns Flora.

  9. Men flora! Så fint! Här sitter jag och försöker skriva tenta och nu bölar jag istället. Du är fantastisk!

  10. åh. den här genren av bloggande! ”litterärt bloggande” har jag börjat kalla den i brist på bättre (behövde nåt ord för att förklara vad jag själv gör eller åtminstone försöker göra). älskar den så mycket och tycker den utnyttjar bloggformatets potential till fullo. att få använda texten. dela berättelser. tycker du gör det så bra och är glad att du är en del i att det finns mer av den bloggenren på svenska!

    (http://nettelblad.blogg.se)

  11. Men shit. Alltså det är så målande och så starkt. Tack Flora för att du hjälper en på håll!

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar