Annons
Annons


Se som mormor


Mormor och jag kamperar ihop på gården. Eller, i varsitt hus. Hon vet att jag är i skrivprocess och respekterar det. Vi stämmer träff klockan tolv varje dag för att äta gemensam lunch. Hon med sina kokta potatisar, sin gräddfil och sin sill. Jag med mitt kylskåpsrens.

Annons

Sedan skiljs vi åt igen. Jag sätter mig på knä vid matbordet. Skriver. Lägger mig i sängen och läser. Skriver lite mer. Klockan sex ses vi igen. Ofta inne hos henne. Vi turas om att laga middag till varandra.

– Jag har två underbara aprikoser som vi kan äta till efterrätt.

För mormor är två aprikoser något dyrbart. En delikatess. Jag älskar det med henne, njutningen, hur hon upplever saker. Det är inte två aprikoser. Det är två underbara aprikoser.

– Blunda så ska jag visa dig något.

Jag blundar. Mormor tar min hand. Hennes är lite torr. Mjuk.

– Lova att du inte tittar.

– Jag lovar.

Hon leder mig in i gräset. Vi tar små steg. Jag kan inte låta bli att skratta, tänk om hon ramlar, då ramlar jag också. Då faller vi över varandra. Grässtråna sticker mina sandalklädda fötter. Något annat också. En tistel. Rödklöver kanske.

Vi går i en liten, liten cirkel. Mormor fnissar intill mig.

Ner för grusgången. Knastrande steg. Låter tja-tja-tja-tja. 

– Du tittar väl inte?

– Nej, jag tittar inte.

Så stannar hon upp, släpper min hand.

– Ser du?

Det är en buske. Eller om det är ett träd. Manshög. På varenda gren sitter en rosa ros, de är alldeles nyutslagna, runda. Vända mot solen. Hundratals.

Det här är vad min mormor gör. Hon ser och vill dela. Det är något hon ofta pratar om: glädjen i att faktiskt ta in det som finns runtomkring oss. Att tala om för någon vad som är vackert är inte intressant, skönhet är subjektivt och alla måste få äga sin egen tolkning, men att visa saker för varandra – det är något annat.

Recept: vattenmelonsallad

Hon kan sitta på en bänk och betrakta natur, djur och människor med något rofyllt över ansiktet. Min mormor ler nästan alltid för sig själv. Jag förstår inte hur det är möjligt. Men hon gör det. Ibland när jag går på stan och tjurar så låtsas jag att jag är hon. Omvärlden tycks liksom vänligare då.

När jag ska på kvällspromenad säger mormor: välj ut tre saker du ser och kom tillbaka och berätta om dem för mig.

Jag väljer:
fräken som skjuter upp genom kärret med vita vårskott, spikraka mot himlen som om någon ritat dem med linjal

kvinnan i traktorn, hur hon börjar i ytterkant och slår gräset allt närmre mitten, siluetten i hytten, den vajande hästsvansen

en gammal grävskopa som lurar i diket som ett sjöodjur

Ingen berättar historier med sådan inlevelse som min mormor. Hon har en detaljrikedom och precision i språket som jag beundrar och avundas. Jag tänker: en dag ska jag också kunna berätta på det viset.

Men också se. Se som mormor.

38 kommentarer till “Se som mormor”

  1. Jag vet inte vad det är riktigt, men varje gång du skriver om dina morföräldrar gråter jag. ♥️

  2. Så hög kvalité på dina inlägg när du skriver såhär!
    Det blir så mycket mer än klassisk bloggyta, fint!
    Kram!

  3. Och jag brukar tänka att en dag ska jag bli lika bra som du på att berätta, skriva. Den här texten berörde mig djupt. Så fint.

  4. Fantastiskt fint skrivet

    Ps. Lyssna på lykke lis nya album om du inte redan gjort. Nåt för oss som intresserar oss för kärlek, med allt vad det innebär

  5. Så otroligt fin text. Jag har alltid älskat din blogg men den senaste tiden har den om möjligt blivit ännu bättre än innan. Du är cool!

  6. Så väldigt vackert skrivet Flora! Tårar som rinner för att du beskriver så fint det lilla i vardagen som kan vara det allra vackraste och för att jag saknar min mormor. Ta hand om er ❤️

  7. Å va fint och vilken fin Mormor du verkar ha! Saknar min Mormor! Hon har varit borta i många år nu, hon var så snäll och kunde också bli så glad för ”små” saker, som när Morfar frågade om hon ville ha en banan efter middagen <3.

    Det där med att välja ut tre saker från promenaden var fint också, lite roligare och mysigare och gör liksom promenaden mer värdefull, Det ska jag komma ihåg 🙂

  8. Din blogg har alltid varit bra, men på senaste tiden har du verkligen lyft dig ett snäpp tycker jag! Ditt skrivande är så bra och fint <3

  9. Dina ord är magi Flora!! Kan se både min mamma och lite av mig själv i din mormor. Så viktigt att försöka se omvärlden för vad den är och uppskatta allt det vackra i vardagen <3

  10. Så otroligt vackert porträtt av din mormor. Du skriver så jag gråter, och hon verkar vara en väldigt fin människa. <3

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar