Annons

Boktips till den som vill gråta

Någon sa en gång att det mest vulgära man kan göra är att lägga ut bilder och videos på sig själv där man gråter (att man över huvud taget tar en bild på sig själv mitt i gråten). Ja men i så fall är jag väl vulgär då.

Annons

Men det är väl å andra sidan inget nytt.

Annons

Det här blogginlägget handlar om gråt i förhållande till böcker!

Jag tycker att det är så otroligt SKÖNT och FÖRLÖSANDE att läsa böcker som får mig att gråta. Jag njuter av att känna mycket. Även om det gör ont. De här böckerna etsar sig fast i mig. Jag minns dem i flera år efteråt, ofta starkare än jag minns andra böcker.

I film finns stråkar för att förstärka sorgliga stunder – men vad är litteraturens motsvarighet till stråkar? Vad är det som gör att man börjar grina?

Igenkänning. Att man läser något som träffar rätt just där och då (dvs mycket en tillfällighet). Att man har knutit an till karaktärerna (och gjort karaktärerna beroende av varandra). Språkliga saker som tempo (att läsaren får pausa och verkligen ta in vad som händer). Berättartekniska saker som betydelsefulla tillbakablickar och flashbacks (klassiskt filmgrepp när någon dör eller när några gör slut). Men mer? Vad tänker ni?

Annons

Här kommer en lista på de sorgligaste böckerna jag vet:

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude bor i New York och har känt varandra sedan college. Nu är de vuxna och ska på olika sätt lista ut hur det här livet ska levas. En bit in i boken skiftas fokus från hela kompisgänget till Jude. Omtänksamma, intelligenta, gåtfulla, övertygande och halte Jude. Under berättelsen sipprar hans hemligheter fram mer och mer, och som läsare förstår man att han har varit med om något hemskt. Bokens styrka är definitivt hur Hanya Yanagihara framställer vänskap och familjerelationer. Det var som att min kropp fylldes av varm buljong när jag läste om vännerna, även när de gjorde bort sig, sårade varandra, svek. Jag tror att det delvis handlar om att man sällan läser om manlig vänskap på det här mjuka, varma viset. Men också för att Yanagihara språk är så fullt av detalj. Hon mejslar fram sina karaktärer på ett sätt som gör att man tror att man känner dem, att man ska kunna gå förbi dem på gatan. Det är en bok att förlora sig själv i. Och den är oerhört tung, fylld av trauma och sorg, och den stannar kvar i dig långt efteråt.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt

Läste den här boken för sex år sedan, ändå finns den kvar i mig fortfarande. Tänker OFTA på den. Då skrev jag såhär: Siri Hustvedts Vad jag älskade handlar om konstvärlden i New York under 80-90talet och om två familjer som lever sina rätt så vanliga liv tätt inpå varandra. Men så sker en tragedi och allt tar en drastisk vändning. Det blir jävligt sorgligt och senare även o-er-hört spännande.

Annons

Och runt mig faller världen av Marit Sahlström

Läste den här 2016 i ett svep, och grät rakt igenom den. Boken handlar om Ett och hennes syskon Två, Tre och Fyra. Den handlar om att ha en familj i spillror där sjukdom och död lurar bakom varje hörn. Om systrar som slutar äta och blir så magra att de måste sitta i rullstol. Om morföräldrar som ger upp. Och mammor som inte är så starka som en först hade trott.

Vid varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist

Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin akut insjuknar och måste föras till Karolinska sjukhuset. Vad de först tror är influensan visar sig vara akut leukemi. Barnet, Livia, tas ut med kejsarsnitt och Tom springer i kulvertarna – mellan neonatalen och intensivvårdsavdelningen. Mellan liv och död. Första delen av boken är skriven på ett precist och kliniskt vis, som liksom redogör för den tomhet som Tom Malmquist måste ha känt då. I den senare delen lär vi känna Karin och Tom genom återblickar. Det är en vacker skildring av hur det är att älska varandra ändlöst, trots alla tillkortakommanden. Tänkte under hela läsningen: Vilken tur att Tom fick Livia. Vilken jävla tur.

Annons

Call me by your name av André Aciman

Många av er har sett filmen. Om ni läser boken rekommenderar jag er att lyssna på filmsoundtracket till. Detta kan vara den sexigaste bok jag har läst. Och den skildrar den första kärleken på ett så ogenerat sätt. Elio, huvudkaraktären, har förälskat sig i den något äldre Oliver som ska bo i familjens hus över sommaren. Kärleken är så plågsam, till den grad att han inte vet om han älskar eller hatar Oliver. Alltså läs denna. Det gör inget om du har sett filmen först, jag tyckte bara att det var ett härligt komplement att liksom få en direktväg in i Elios huvud.

Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist

TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist fick sin diagnos ALS samma dag som hon skulle fira sin femtioårsdag. Den här boken skrev hon under sin tid som sjuk. Då jag har haft egen erfarenhet av ALS (som närstående till en sjuk), kändes Ro utan åror i hela hela mig. Jag läste den i ett svep, satt i min soffa och grät tills jag inte hade tårar kvar. Det är en vacker bok. En inblick i en svår sjukdom men också en inblick i ett mänskligt liv.

Annons

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Joan Didion är 72 år när hennes man John får en hjärtattack. De har precis kommit hem från sjukhuset där deras dotter ligger i koma, de har tänt en brasa, de har satt sig ner vid köksbordet för att äta. Och då händer det: John faller ihop och dör. Dottern ligger i koma, maken är död och Joan Didion är ensam. Boken följer Joan Didions första år efter dödsfallet. Vi får lära känna John, Joan och dottern Quintana genom återblickar och minnen. Och hela tiden skriver Joan att hon inte vill tänka på allt det som varit. Det gör för ont. Men ALLT påminner om det liv de har haft tillsammans. En gatukorsning, doften av en specifik maträtt, planlösningen i ett hotellrum. Det blir Joan Didions utmaning: Att tänka magiskt för att kanske kunna fungera igen. Det tog Joan Didion 88 dagar att skriva boken. Hon skrev den i ett svep, mitt i sorgeprocessen. På dagen, ett år efter makens död, var boken klar. Ett år av magiskt tänkande är en saklig, plågsam och vacker bok. Den är mer som en dagbok än en roman. Men det är också en varm blick, en lång kram, en viskning: Jag vet hur det känns. Läs den, i synnerhet om du har förlorat någon.

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

En så outgrundligt sorglig och vacker diktsamling om när någon älskad dör. Läs denna lilla pärla till bok. Helst i ett svep. Helst där du är bekväm med att gråta. Bodil Malmsten kunde skriva på ett så enkelt och självklart vis. Hon är saknad.

Annons

 

Och från barndomen och tonårstiden:

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell (”Om du dör mamma, då tar jag livet av mig …” </3)
Malin + Rasmus = Sant av Moni Nilsson Brännström (BUTANGAS!!!)
The fault in our stars av John Green (tonåringar med cancer som blir tokkära i varandra </333)
Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff (en bok från 1907 som mamma högläste för mig när jag var liten – hon bara grät och grät och grät så jag hörde knappt vad hon sa)
Godnatt mister Tom av Michelle Magorian (en av de böcker jag läste flest gånger som barn, handlar om Willie som evakueras till den engelska landsbygden under andra världskriget och blir omhändertagen av en farbror, Mister Tom. För första gången i sitt liv får Willie uppleva värme och trygghet. Men så en dag kommer hans mamma och hämtar honom …)
I kroppen min av Kristian Gidlund (blötte nog ner varenda sida i denna bok)
Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf (AJ mitt hjärta)

Vilka böcker har fått dig att gråta? :'(

58 kommentarer till “Boktips till den som vill gråta”

  1. V skriver: 23 januari, 2019

    Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Hade precis förlorat en person i min omgivning så boken träffade mig rakt i hjärtat.


  2. Sandra skriver: 23 januari, 2019

    Både jag och min lillasyster grät oss igenom båda Björnstad böckerna på ett helt sjukt sätt. Även allt det som inte var sorgligt det kändes bara som det gick RAKT IN.


    1. Elin skriver: 23 januari, 2019

      Ja Björnstad 1 och 2! Sorgligaste någonsin, och så vackra


  3. Kajsa skriver: 23 januari, 2019

    Slutet av Mats Strandberg. Otrolig!!


  4. Frida skriver: 23 januari, 2019

    Grät så mycket under delar av Ett litet liv att jag fick ta långa pauser för att ens kunna andas normalt igen. Fy fan vad den boken kändes!!


  5. S skriver: 23 januari, 2019

    Läste Ett litet liv i somras, grät så mycket att mamma kom in i rummet för att kolla om jag var okej. Lätt en av de bästa och värsta böckerna jag någonsin har läst.


  6. Ellen skriver: 23 januari, 2019

    grät bara av det här inlägget.. he he


  7. Lisa skriver: 23 januari, 2019

    Från barndomen: spring, Fanny, spring!


  8. Lisa skriver: 23 januari, 2019

    Och Jag saknar dig, jag saknar dig! Av Peter pohl och Kinna gieth?


    1. Eli skriver: 23 januari, 2019

      Ja!!! Så otroligt bra bok.


      1. Maja skriver: 23 januari, 2019

        Herreguuuud vad jag grät till den boken!


  9. Sharon skriver: 23 januari, 2019

    Många av dessa böckerna är FANTASTISKA men GODNATT MISTER TOM ALLTSÅ!!!! Läste OCKSÅ DEN SÅÅÅÅ MÅNGA GÅNGER SOM BARN WOW FLORA. Dags för mig att läsa om


    1. Elin skriver: 23 januari, 2019

      Jag också! Och jag har börjat läsa den igen, på engelska, högt tillsammans med min partner. Jag vill att han ska få en chans att titta in i min barndom och förmodligen i något som var en del i att forma mig!


  10. matildanouw.com skriver: 23 januari, 2019

    Gud så det stack i hjärtat av att minnas i taket lyser stjärnorna, malin + rasmus = sant och the fault in our stars. Har läst alla de tre minst tre gånger var. Gråter lika mycket varje gång. Det som gör mest ont i alla tre är väl att man tror att det kommer sluta bra på ett sätt eller annat. Så himla länge sedan jag har läst gråtiga böcker. Måste göra det igen.


  11. Sara skriver: 23 januari, 2019

    Pojken som kallades Det! Den grät jag till vill jag lova!


    1. Flora Wiström skriver: 23 januari, 2019

      FY SATAN I HELVETE VAD JAG HAR GRÅTIT TILL DE BÖCKERNA!!!


  12. Fia skriver: 23 januari, 2019

    Den fina och sorgliga kärleksromanen En dag av David Nichols. Och en bok som heter Innan jag dör av Jenny Downham. Riktiga gråt-böcker! ??


  13. Sandra skriver: 23 januari, 2019

    Min son fick leukemi för lite mer än två år sedan, när han precis fyllt sex år. Fy fan för vad han fick gå igenom och mitt i allt kom han på att han ville skriva en bok, en bok som skulle inspirera andra att klara svåra saker. Så vi skrev, på nätterna mellan mediciner och kräkningar, på dagarna när han inte orkade ur sängen. Han ville att det skulle bli en riktig bok och jag hade sådan sagolik tur att få kontakt med ett förlag som också tycke det. Tror vår bok ligger högt på gråt-listan. När den skulle läsas in som ljudbok fick de byta uppläsare för vår första grät så mycket att hon inte kunde slutföra uppdraget. Fast som tur är slutar vår bok lyckligt, han finns kvar hos mig.


    1. Flora Wiström skriver: 23 januari, 2019

      rös över exakt hela kroppen när jag läste det här. all all all kärlek <3 vad heter boken?


      1. Sandra skriver: 23 januari, 2019

        ”Värdet av en kram” heter den, för när jag trodde att jag skulle förlora honom så tänkte jag på hur mycket jag skulle ge för en enda kram om han inte fick finnas mer. Allt jag ägde skulle jag ge. Allt för en enda kram.


        1. Anna skriver: 23 januari, 2019

          Började gråta av denna kommentar. Förstår precis vad du menar med att ge allt för en kram. Vilken oändlig tur att han finns kvar hos dig!


    2. Anna Gårdlund skriver: 23 januari, 2019

      tårarna kom av denna kommentar kan jag tala om. så otroligt hemskt men fint <3


    3. frida skriver: 24 januari, 2019

      du har så rätt i att det handlar så mycket om tajming. att en bok träffar rätt känsloläge (om man med rätt menar gråtläge) vid så olika tillfällen i livet. och att det ofta sker slumpartat. därför så svårt ibland att tipsa om böcker som själv berört en – för det är inte säkert att samma saker berör en annan på samma sätt. det bästa är när man blir berörd utan förhoppningar liksom, när känslorna drar igång helt oförhappandes. älskar dina litterära inlägg!


  14. Andrea skriver: 23 januari, 2019

    Så fint inlägg! <3 "Och runt mig faller världen" fick mig att ligga hopkurad i hulkgråt och yla efter mamma. Blev tvungen att smsa henne och avkräva ett löfte om att hon aldrig ska dö. Haha </3 En annan bok som alltid får mig att gråta är Patti Smiths "Just Kids". Vacker skildring av en livslång kärlek och vänskap!


  15. Maria skriver: 23 januari, 2019

    Jag har gråtit till många böcker, men den bok som jag minns starkast är från min tidiga tonårstid. Det är en helt vanlig ungdomsbok som heter Liv och Lovisa. Den grep i tag lilla mig totalt med alla tonårsbekymmer om kärlek, vänskap och familj. Någon annan som läst den som ung?


    1. Nora skriver: 23 januari, 2019

      Ja!! Tyckte så mycket om den.


  16. Ebba skriver: 23 januari, 2019

    Glaskupan av Sylvia Plath!


  17. Amanda skriver: 23 januari, 2019

    Gjort streck i pärmen till mitt exemplar av i taket lyser stjärnorna. Återkommit till den så ofta sen tonåren. Kikade i pärmen nu. 16 streck. Så många tårar.


  18. M skriver: 23 januari, 2019

    Låter väldigt hemskt, men det här är min favoritgenre! Fungerar typ som terapi för mig.

    Senaste boken på temat jag läste var Låt oss hoppas på det bästa, en självbiografisk bok där Carolina vaknar en morgon och hennes man har dött i sängen. Kvar blir hon med deras lilla barn. Hon blickar tillbaka på deras relation, och blickar tillbaka på livet och deras relation.

    Annat tips är Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf. Hennes man, filmregissören Daniel Lind Lagerlöf, försvann spårlöst från naturreservatet Tjurpannan för några år sedan när han rekade miljöer till en inspelning.


  19. Johanna skriver: 23 januari, 2019

    Gott natt mr Tom ❤️ Hade glömt den! Vad jag älskade den!


  20. Elviramorkblatt.blogspot.com skriver: 23 januari, 2019

    Mina bästa böcker någonsin är typ Malin+Rasmus och Jellicoe Road och samtidigt är det dem jag gråtit mest till, älskar dem så mycket men det gör så ont!!


  21. Ida skriver: 23 januari, 2019

    ”När livet stannar” av Malin Sävstam. Jag grät och grät och grät. Malin förlorade make och barn i tsunamin 2004. Hon och hennes äldsta son överlever katastrofen. Men hon är inte kapabel att glädjas över att ha ett barn vid liv. Hon ser det som ett straff att hon måste fortsätta leva för hans skull. Usch. Fruktansvärt sorgligt alltihop.


  22. Astrid skriver: 23 januari, 2019

    Ja, Kejsaren av Portugallien, fy vad den var sorglig. Läste den i 8:an och tragglade, men glad att jag läste den i efterhand. Roligt med klassiker.
    Jag lyssnar på Bröderna Lejonhjärta på Spotify (TIPS, hennes böcker finns att lyssna p där), ofta när jag har svårt att somna eller jag ska resa någonstans. Bär med den i hjärtat. Den gråter jag till ofta!


  23. Agnes skriver: 23 januari, 2019

    Har aldrig gråtit så mycket som när jag läste Boktjuven <///3 så bra och så hemsk


  24. Beatrice skriver: 23 januari, 2019

    Bra inlägg!!!


  25. Bella skriver: 23 januari, 2019

    Tisdagarna med Morrie! Läser den då och då – hulkgråter varenda gång ?


  26. Frida skriver: 23 januari, 2019

    Åh jag läste om i taket lyser stjärnorna så ofta i högstadiet. Tycker den e fantastisk fortfarande <3


  27. Moni skriver: 23 januari, 2019

    Tack för tips!! Gick o låna ett litet liv på bibblan dirr ?


  28. Ellen skriver: 23 januari, 2019

    Gråter nästan aldrig till böcker eller filmer trots att jag känner sorgen, men när jag läste Boktjuven grät jag så mycket att jag nästan blev rädd för mig själv. Herregud vad stark den var.


  29. Fia skriver: 23 januari, 2019

    Ædnan och Slutet var de jag grät tilö 2018.


  30. S skriver: 23 januari, 2019

    They both die at the end av Adam Silvera ?


  31. Hanna skriver: 23 januari, 2019

    Nä men alltså Godnatt Mister Tom ÄR JU den sorgligaste historian som finns – har gråtit som 11-årig, som 16-åring och som 20-åring åt den <3


  32. Carolina skriver: 23 januari, 2019

    Hej Flora! Vilka secondhandbutiker i Stockholm tycker du har bäst utbud av böcker? Jag har en liten lista på böcker jag knåpat ihop och vill samla på mig. Secondhand är ju fint för både plånboken och planeten tänker jag, och har man tur hittar man kanske en liten kommentar eller klotter från tidigare ägare. Let me know så kanske jag får lite hjälp på traven!


  33. Emelie skriver: 23 januari, 2019

    ”Vi kallar honom Anna” av Peter Pohl, läste den för första gången i tidiga tonåren och den skar sig in i hjärtat och berör mig fortfarande lika mycket bara vid tanken. Ett tips till den som vill tömma tårkanalerna för gott! :,(


  34. Ida N skriver: 23 januari, 2019

    Norra Latin av Sara Bergamrk Elfgren. Grät en skvätt under de sista sidorna, fast då var det glädjetårar. Allt blev så fint liksom.


  35. nathalie skriver: 23 januari, 2019

    åhhh ett litet liv fick mig att gråta i flera dagar så fort jag tänkte på den. Såååå fin bok


  36. emmanostalgifabriken.wordpress.com skriver: 23 januari, 2019

    ah, tack för att du påminde om bodil malmsten. har märkligt nog inte läst henne tidigare. det måste det ju bli ändring på!

    vad jag älskade är nog den bästa bok jag har läst, det var en känslotornado som golvade mig helt. men kan inte alls återberätta vad som händer i boken, det är helt svart (kommer alltså inte ens ihåg vad det är för tragisk händelse du syftar på, så illa är det). vilket alltid blir ett problem när jag boktipsar om den och folk frågar om handlingen. ”eeeeh, alltså, typ två familjer i new york och en tavla. och så är det något med några galna kvinnor i paris också. jag kommer inte ihåg så mycket, men den är väldigt bra, jag lovar!”. vågar inte läsa om. tänk om den inte är så bra som jag kommer ihåg?

    har också gråtit floder till godnatt mister tom och ett år av magiskt tänkande. däremot märkligt gråtoberörd av ett litet liv. kanske för att jag stålsatte mig eftersom jag visste redan innan att det skulle bli plågsam läsning?

    en annan bok jag gråtit mängder till: när jag som barn läste den oändliga historien och atreyus häst gick ner sig i sorgeträsket, huuuu. det var nog första gången jag kände riktig sorg.


  37. Greta skriver: 23 januari, 2019

    De senaste har jag gråtit till är Mig äger ingen, Jag heter inte Miriam och Stanna!


  38. Filippa skriver: 23 januari, 2019

    ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr, så fantastiskt fin och sorglig


  39. Hanna skriver: 23 januari, 2019

    Mina gråtfavoriter som ungdom Godnatt Mister Tom och även pojken i randig pyjamas. Lite på samma tema och lika hemska


  40. Karin skriver: 24 januari, 2019

    Läste ”ett litet liv” 2016. Var i Thailand med min lilla familj, satte klockan en timme tidigare varje morgon så jag kunde tassa ut till poolen och fokusera helhjärtat på boken. Gud så jag grät. Helt fantastisk bok! Mitt absoluta favoritstycke är när Hanya förklarar hur kärleken till ett barn är. Pratar om och rekommenderar boken fortfarande.

    Kram K


  41. Annika skriver: 24 januari, 2019

    Läste detta och tänkte ”Inte har väl jag gråtit överens bok…”. Klipp till när jag någon timme senare sitter och bilar ner i Karin Boyes De gång dagarna. Storheten och känslan som jag känner för livet just nu kunde inte vara mer passande. Livet.


    1. Annika skriver: 24 januari, 2019

      Skäms men jag skrev fel namn på dikt… Menade såklart ”I rörelse”


  42. Ylvaylvarosen.blogspot.se skriver: 24 januari, 2019

    Min mamma började också gråta så fort hon försökte högläsa Barnen från Frostmofjället. Jag har hört Tom berätta om boken och det var riktigt sorgligt och fint!


  43. Julia skriver: 26 januari, 2019

    bröderna lejonhjärta!!! och såklart Vid varje ögonblick är vi fortfarande vid liv <3


  44. Elin skriver: 26 januari, 2019

    När jag har barn/tonåring tyckte jag guldkompassen-böckerna var det sorgligaste jag läst. Minns framförallt hur jag inte kunde sluta gråta till slutet av tredje boken. Minns också I taket lyser stjärnorna och God natt mr Tom.


  45. Anna skriver: 27 januari, 2019

    Läste ”Vad jag älskade” som pendlingsbok på en spårvagn till skolan för flera år sedan. När jag läste scenen med tragedin blev den fullpackade spårvagnen helt tyst och jag kände nästan hur mitt hjärta stannade, för att sedan slå högt och tungt. Tror inte en bok någonsin drabbat mig så mycket.


  46. Almaalmaothilia.blogg.se skriver: 30 januari, 2019

    Grät till ”Comey Queen” för några veckor sedan </3


Dela på:
Annons
Laddar
https://flora.baaam.se/vardagsfotografier/narnia-och-jag-har-borjat-en-ny-skrivkurs/