Annons
Annons


Roadtrip i Alentejo: Duschkabinshotell & stora stränder, återberättat av Isak


Roadtrip i södra Portugal, dag 1: Lissabon till Comporta & Carvalhal.

– Isak, kan du återberätta den första dagen av vår roadtrip?

– Okej. Vi träffade en tant som hette Inéz på hyrbilskontoret. Hon var supertrevlig, men vi kände oss ändå lurade. Det gör man när man hyr bil, det är så många papper hit och dit. Sedan körde vi ut genom Lissabon. Vi hade ett mål: vi skulle söderut. Bilen luktade ny.

Annons

Vi kom fram till färjeterminalen i Setúbal. Tjugofemåriga killar i schyssta jeans sålde knark till bilisterna som väntade på att åka ombord på färjan. De sålde det i glasögonfodral, men det är som brown bag-grejen i USA, alla vet att det är alkohol slash knark där i. Poliserna vet, folk som går förbi vet, alla vet. Varför?

Färjan tog oss till Troia. Där såg det ut som fårö. Här kan du väl infoga wikipediasidan till den Trojanska hästen? Okej. Jag googlade just och insåg att det var fel Troia. Det portugisiska Troia var i alla fall lame och golfigt.

Vi var hungriga, men det fanns ingen mat där, så vi åkte söderut. Vi hade fått tips om en stad som hette Comporta som beskrivits med det underbara uttrycket ”hippie chic”. Vi hade tänkt käka på rismuseet men det var stängt. Så vi åkte vidare och hamnade på en gigantisk strand som hette Praia do Pêgo.

Vi åt lunch på restaurangen Sal där vi mötte kyparen Pedro som var nervig och tankspridd men väldigt gullig. Han berättade att det var för att han fyllde år och längtade efter att äta middag med sin familj. Jag frågade ”what are you doing afterwards?” och han svarade ”I’m going to bed, there’s a new day tomorrow.” Deppigt. Jag åt jättedyr mat. Det var gott men ganska ovärt.

Sen ville vi hitta någonstans att bo. Vi åkte vi in till Carvalhal och du sa att du fick lite ångest av det stället. Jag kände samma sak. Men man ville ändå vara där på något sätt. Vi hittade ett litet hotell. Logotypen såg ut som en kackerlacka, det såg ut som att de var anticimex snarare än ett hotell, men det känns ju också bra. Man vill ju inte skadedjur på hotellrummet. En gammal tant mötte oss på sin innergård. Hon var väldigt närgången och hade mjuka svala händer. Det var inte förrän efteråt som vi pratade om det och insåg att vi båda hade fått smekningar som vi njutit av. Vi önskade att vi kunde portugisiska så att vi kunde prata mer med henne.

Vi fick vårt rum. Vi förstod varför det var så billigt. Kanske var det kackerlackor där ändå. Badrummet var som en enda stor duschkabin med en duschkabin i. Jag tänkte också på att handdukshögen var väldigt hög. Kanske har de understa handdukarna legat där jättelänge, och så har hon bara bytt ut de två övre som gästerna använt.

Hur som helst. Vi köpte chirre, oliver och apelsiner och åkte tillbaka till stranden. Du sa ”jag kommer nog inte komma ihåg den här dagen”. Och jag blev lite ledsen. Jag tänkte att jag absolut skulle göra det.

Vi pratade om nudiststränder. Jag kände att det kanske ändå är någonting jag skulle gilla. När jag bytte om satt jag naken en stund och det var skönt. Då fick jag mersmak.

Sen låg vi på våra handdukar och spelade M.I.G och pratade om Rasputin och andra historiska personer som vi kan saker om.

Och när solen gick ner såg det ut som en designlampa, och vi pratade om huruvida en designer någonsin har haft sol bakom moln som en designinspiration. Det luktade väldigt gott där. Pedro stod på altanen, han hade inte gått hem än. Det satt fiskare under parasoll med sina fiskespön nedstuckna i sanden. Vi undrade om de sov över där.

Sen åkte vi hem till vår lilla by. Vi kollade på Black Mirror, men det var ett dåligt avsnitt så vi såg inte klart på det.

Du började klia på din kropp och sa att du fick utslag. Jag är imponerad av mig själv för att jag lyckades vifta bort vägglösstanken, jag brukar vara den nojiga av oss.

Men du, jag tänkte borsta mina tänder nu, vill du följa med? Jag är rädd för ormen vi såg tidigare idag, och det finns ingen lampa där ute. Och dörren går i lås om det blåser.

18 kommentarer | Translate


Annons



Laddar