Annons
Annons


Vi åkte till Visby för att skriva


Kompis,

Jag är på väg hem från Gotland nu. Axeln värker efter att jag släpat rullväskan över kullerstenarna. Lite hungrig också. Ska väl ta denna arma kropp till kafeterian snart.

Vet du, jag skrev.

Annons

Flera kapitel. Nu har jag 115 A4-sidor i ett dokument. Det är fortfarande en massa grejer som spretar, det finns så mycket tvivel i mig, men jag har en tydligare riktning.

Jag är nästan mekanisk ibland. Jag behöver mina rutiner för att kunna skriva. Eller, jag tror att jag behöver mina rutiner.

Jag behöver sova typ åtta timmar. Jag behöver äta vid vissa tidpunkter. Jag behöver promenera eller springa för att hjärnan ska få luftas. Jag behöver pausa och snacka skit, och sedan fortsätta igen. Sitta på sin rumpa som mamma brukar säga.

Jag behöver en drink på eftermiddagen för att kunna närma mig orden på ett annat sätt. Lite oliver och chirre för att det ska kännas festligt och nice. Vissa förmiddagar läser jag fram till lunch, sticker ut en sväng, kommer tillbaka och skriver.

Helst vill jag sitta bredvid Yrsa i soffan och be henne läsa upp något för mig som hon har skrivit. Jag tycker om sättet hon skriver på, men också hur hon läser. Jag tycker om att sedan läsa upp något som har kommit ur mig. Vi pratar lite om det. Säger vad som funkar bra och vad som skulle kunna ändras.

Vissa dagar måste jag dock bryta rutinen för att inte bli alldeles matt. När vi åkte till Fårö gick jag upp vid sju och satte mig vid dokumentet, skrev ett par sidor, innan vi åt frukost. Igår skrev jag bara fyra rader på hela dagen, läste i stället.

Det bästa med att komma iväg såhär är att jag får gå in i min text och stanna i den i en hel vecka. Det händer inte i Stockholm. Jag beundrar de som kan skriva i någon timme och sen låta dagen fortsätta. De som kan skriva efter jobbet när kroppen och huvudet är mos. Det är också därför jag vet att jag måste boka in sånt här framöver. Jobba undan en massa grejer, det blir alltid rätt stressigt innan, för att sedan kunna sitta med mitt dokument, hinna fundera och sakta sakta jobba ut berättelsen.

Och Visby utanför grinden. Ibland fanns det inte där, andra eftermiddagar och kvällar hörde vi dunket från Kallis eller ropen från kidsen på muren vid Rackarbacken. Vi gick ju förstås ut och åt också.

Lite semesterfeeling måste man ju ha i Visby i Juli!

HARU REDAN BÖRJAT ÄTA!

JAPP DET HAR JAG.

Vi lagade moussaka som räckte till måltider i två dagar. Träffade en kompis som sa att hon varit i Grekland och ätit det nästan varje dag. Och fan vad gott det är? Potatis i botten, och lager av vegofärs, skivor av aubergine och bechamelsås. Vi utgick från något recept på google bara.

Räckte varandra disken genom fönstret och gjorde kväll.

En sån jävla ynnest att få låna Bonniers skrivarlya såhär. Vill tillbaka nästa år. Hoppas.

9 kommentarer | Translate


Annons



Laddar