ANNONSSAMARBETE MED TOURISM OF IRELAND

När vi åkte till Irland, del 3/3


Välkommen tillbaka till Irland! Nu var det ett tag sen jag bloggade om den här resan. Om du har missat de första inläggen så finns de här:
>>DEL 1<<
>>DEL 2<<

Resans näst sista dag.

Vi skulle förflytta oss från Achill Island (hur mycket man än vill att det ska uttalas ”A chill island” så uttalas det ”Akill island”, som Akilles) med bil för att komma till ett slott.

Ja, det är sant. Vi skulle bo på ett slott.

Men först körde vi till Mulranny där vi hyrde cyklar av en tonårspojke i fotbollströja och kortklippt lugg som stod och kedjerökte. Clew Bay Bike Hire hette stället. Sedan begav vi oss.

The Greenway visade sig vara en superfin cykelväg genom fårhagar och skogspartier, nästan helt utan uppförsbackar.

Hela tiden mötte vi människor som vi hejade på. Hi, hello, hi, hello, hi, hello. Så lät det. Mot slutet var vi mindre entusiastiska, då nickade och log vi mest. Och får och hästar mötte vi förstås. I mängder.

Vi stannade halvvägs för att äta lunch intill en sjö. Sån här lunch är så god i sin enkelhet, visst?

När vi hade cyklat två mil fick vi åka shuttle bus tillbaka till Mulranny, där vår bil stod. Hepp hepp, dags att köra vidare!

Vi åkte genom Connemara där bergen reste sig höga runt omkring oss. Det var dags för ett badstopp. Isak fegade ur, men jag sprattlade runt i det kalla vattnet. Man ångrar aldrig ett dopp osv.

Med sand, urdruckna vattenflaskor och tomma chipspåsar vid mina fötter så fortsatte vi åka längs med Wild Atlantic Way, ut till Cleggan och de olika stränderna där. Denna heter Anchor Beach för att det ligger ett (inte så spännande) ankare i sanden. Men vackert var det.

Men en av de allra fetaste grejerna med denna biltur var The Sky Road i Clifden, en 11 km lång sträcka som beskrivs som en av de vackraste bilvägarna på Irland. Ja, ni ser ju.

Hej hej hästarna hur mår ni?

Mot eftermiddagen var vi framme här, på Ballynahinch Castle. Här! Skulle! Vi! Få! Bo!

Vi möttes av en välkammad receptionist som var så trevlig mot oss att vi undrade om Tourism of Ireland (som hade planerat resan åt oss) sagt att vi var royalty. Vi blev ledda till vårt rum av en kostymklädd herre och så fort vi hade stängt dörren bakom oss ringde receptionisten och frågade om allt var som det skulle och om det var något mer vi önskade. Kort där efter knackade det på dörren och en städerska räckte fram en ask med chokladpraliner. Jag och Isak utbytte en blick: Is this for realz?

Vi hängde runt i rummet en liten stund. My Private Driver var lite tlött.

Sedan svidade vi om till kvällsstassen och gick upp till restaurangen. På vägen dit passerade vi hallen där jaktkläderna stod på tork. Vi vet fortfarande inte om de faktiskt används eller om de bara står där för att ge rätt känsla.

Utsikten från reston var inte så pjåkig. Runt oss satt herrar i loafers och vita byxor, ett ungt par som firade sin första bröllopsdag och damer med klirrande armband.

De hade fixat en helt veganiserad (och jättegod) meny till mig. :”’) Kände mig som Therese Lindgren.

Efter middagen tog vi en promenad längs sjön.

Där ville man vara.

Sedan var det sovdags. Isak var helt övertygad om att det spökade i rummet, att det var en tant som stirrade på honom i mörkret. Så vi var tvungna att titta på Ice Age med tända lampor för att hans obehag skulle försvinna. <3

Och det var vår tredje dag på Irland. Dagen därpå åkte vi till Galway, men det får ni kanske se en annan dag. Vi får se.

De här tre inläggen är ett samarbete med Tourism of Ireland, men alla åsikter är såklart mina egna. Om du gillar att bila runt i vacker natur: ÅK DIT.

7 kommentarer | Translate





Laddar