Annons
Annons


Nu svamlar jag igen


Klockan 15:00, hos psykologen. Fibrerna i ryamattan är mörka precis vid mina skosulor, jag undrar vem som satt här innan mig. Bredvid mig ett glas vatten på ett underlägg i form av en liten persisk matta. Jag fick bråttom dit så nu kommer eftersvettningarna. Jag undrar om jag luktar.  Näsduken mjuknar, blir orange- och svartfläckig av sminket. Jag viker den på mitten. Viker den igen.

Annons

Nu på ett café, klockan är 17:30. Några gymnasietjejer fikar bredvid mig. Jag tänker på hur jag alltid fikade förr, satt i timmar på Café 60 med en microvärmd bulle och en chailatte, sköt upp naturkunskapläxan. Somnade alltid på bussen hem till Nacka, dreglade säkert, huvudet dunkade mot fönsterrutan. Vaknade som per automatik till när bussen närmade sig min hållplats.

I mitt rum sedan, rummet med tapeten som jag och mamma satt upp på fel sätt, så att blommorna inte mötte varandra, så att skarvarna syntes tydligt. Jag tittade på Skins och Gossip Girl, åt mellis och ställde min smutsiga disk i vasken i stället för direkt i diskmaskinen. Mamma skrev listor på vad jag behövde göra, visste att jag skulle bli arg om jag behövde städa mitt i någon viktig chattkonversation eller försök till att plugga. ”Detta ska vara klart innan veckan är slut: tvätta duschkabin och toalett, dammsuga undervåningen, sortera ur garderob.”

Skönt det var. När någon annan rådde om mig. Sade åt mig vad jag skulle göra. Ropade: nu är maten klar.

Men det här inlägget skulle ju egentligen handla om i helgen, när jag var i Bohuslän.

Promenad, alfapet, kantarellpasta, vin och Abba. <3

9 kommentarer till “Nu svamlar jag igen”

  1. Jag är mitt i det där. Är 19, snart 20, och bor fortfarande hemma. Folk tvättar åt mig, dammsuger mitt rum när jag jobbar, lagar mat och köper nytt schampoo. Jag vet att jag kommer sakna att bli omhändertagen – att dröja kvar lite i barndomen – men samtidigt saknar jag friheten. Det är väl den som kommer med att flytta hemifrån och bli vuxen, tror jag. Är det så?

    Kramar till dig, bästa Flora.

  2. Åh vilken tråkig upplevelse. Blir så ledsen av att höra om det, jag själv håller på att utbilda mig till psykolog och det där bemötandet känns ju som att det är under all kritik. Får en klienten/patienten att känna sig malplacerad/fånig så är det ett misslyckande som i stooooor grad (eller bara) ligger på terapeuten. Inte på dig <3 Hoppas att du får träffa någon som har ett bättre bemötande! Kram!

  3. Älskar ditt ”svammel” (obs det är inte svammel, i mina öron, det är så himla fint och rått och verkligt) och fy vilken fin helg ni verkar haft! Älskar naturen!

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar