Annons
Annons


”Jag är en sån som …”


Jag kommer på mig själv med att använda uttrycket ”jag är en sån som …” för att ringa in mig själv. För att presentera mig för andra och för att förstå min egen personlighet. En innehållsförteckning på baksidan av förpackningen.

Annons

Jag fick frågan:
”Hur var det att vara själv så mycket i Hälsingland?”

Det fick mig att tänka på första gången jag åkte dit ensam. Jag var nitton och bestämde mig för att stanna en helg. Två nätter. Bara jag.

Då hade jag aldrig varit ensam en helg förut. Aldrig någonsin. Jag hade varit sjuk och stannat hemma från jobb/skola någon vecka här och där, men då hade ju någon pysslat om mig. Jag var ofta ensam om dagarna, men då träffade jag någon på morgonen och kvällen.

Två dygn av ensamhet. För första gången.

Genom att vara på landet själv förstod jag att ”jag är en sån som gillar att vara ensam.” Jag hade ALDRIG tänkt det om mig själv tidigare, snarare det motsatta. För hur skulle jag kunna veta det? Jag hade ju inte testat. Och den nya vetskapen om att jag njuter i mitt eget sällskap var, och är, så befriande.

Andra påståenden jag brukar säga om mig själv är:

”Jag är en sån som tar mycket plats.”
Jo. Fast jag är ju också en sån som kan dra mig undan och vara tyst i ett hörn.

”Jag är en sån som har mycket driv och kan genomföra projekt.”
Jo. Fast jag kan ju också ligga apatisk på sängen en hel dag.

Man är ju aldrig någonting till hundra procent. Och framförallt är man föränderlig. Jag är det. Blyg i vissa sammanhang, oblyg i andra. Självsäker och osäker om vartannat. Stark och svag. Social och asocial. Allt det. Ibland älskar jag att vara själv och ibland blir jag oerhört trött på att vara ensam med mitt eget huvud. Så man ska nog passa sig för att begränsa sig själv genom att använda uttrycket ”en sån som …”.

För man vet inte vad man gillar och ogillar förrän man har testat det. Det tycker jag är en göttig tanke. Det får mig att vilja utforska fler saker. Typ bilkörning. Alltså bara som exempel. Jag har alltid tänkt på mig själv som rädd för trafik, rädd för att köra. Men tänk om jag älskar det? Eller åtminstone tycker att det är helt okej.

Tut tut här kommer jag för i helv!

Ps. Hur sjuk var inte solnedgången igår? En lyx att komma hem till detta.

9 kommentarer | Translate


Annons



Laddar