Annons
Annons


11 dagar


Igår eftermiddag passerade jag hans jobb. Inte avsiktligt, inte för att jag gick dit, utan för att det ligger på promenadsträckan hem till min lägenhet. Jag stannade upp och tittade på dörren, den röda.

Annons

Jag vet att han satt där bakom. Förmodligen krökt över sin dator. En snusdosa på bordet. Fingrarna som ofta måste stryka bort håret ur pannan. Kanske stressad och därför lågmäld, sammanbiten. Eller så skrattade han sitt skratt som låter isch-isch-isch.

50 meter i från mig.

Jag fortsatte gå. Höjde volymen i hörlurarna. Gick in på systembolaget.

Zara kom hem till mig någon timme senare. Vi drack vin på mitt golv. Det var svårt att tugga chokladen när ansiktsmaskerna stramade över huden. Som vanligt var det fint att hänga med henne.

Det finns inte ett sätt att hantera ett breakup, inte ett sätt att må. Jag kan känna mig energisk på förmiddagen och väldigt låg på kvällen, eller tvärtom. Vissa dagar är jag inte ledsen alls. Men saknaden kan övermanna mig bakifrån när jag är som minst förberedd.  Jag försöker ge min kropp de bästa förutsättningarna jag kan för att må bra. Äta mycket och regelbundet. Yoga. Promenera.

Dricker vin nästan varje dag visserligen, men nån jävla måtta får det väl vara på präktigheten.

Jag träffar folk hela tiden. Hör mig själv skratta högt. På många sätt mår jag bättre nu än jag har mått de senaste månaderna. Jag behöver inte oroa mig för att allt ska gå åt helvete. Det värsta har redan hänt.

Men det är svårt att sova. Jag är dödstrött om kvällarna, ligger i sängen som i en dimma, nedsänkt i ludd, men hjärnan går på högvarv. Blixtrar.

Har han någon ny hos sig i sin soffa som han kokar te till? Häller han upp chips i skålen han fått av min styvpappa och ställer den framför henne? Sitter han på en middag och ser någon på andra sidan bordet, någon som låter blicken vila på honom?

Nej. Vänta. Tänk inte så.

Så många fallgropar.

Idag har det gått elva dagar. Fortfarande så lite tid, men ändå:

Framåt, framåt.

23 kommentarer till “11 dagar”

  1. Tack för du skriver om det här, går igenom exakt samma sak och det är skönt att bara få läsa någon annan som sätter ord på det jag känner. <3

  2. Åh, relaterer så mye til det om at nå slipper du ihvertfall uroe deg for at ting skal gå til helvete. Mitt siste break-up kom etter altfor altfor mange måneder (kanskje ett år??) med tvil og uro, når det ble slutt og jeg trodde alt skulle gå til helvete, kjente jeg istedet mest en utrolig stor lettelse. Ikke noe mer tvil, ikke noe mer dårlig samvittighet. Tror jeg var ordentlig lei meg i sånn 3 uker, så var det over. Jeg lærte så mye av det. At å bli i tvil og bekymring over for lang tid er mye verre enn å ta en beslutning og stå i følelsene som kommer.

    <3

  3. Så fint och ärligt skrivet. Du är en sån inspiration som vågar dela med dig av både dina bra och dåliga stunder </3

  4. ”På många sätt mår jag bättre nu än jag har mått de senaste månaderna. Jag behöver inte oroa mig för att allt ska gå åt helvete. Det värsta har redan hänt.” Skulle vara glad om det värsta i ens liv var att man hade tagit ett gemensamt beslut med sin pojkvän om att gå skilda vägar. Båda friska som nötkärnor men att man bara har insett att vi inte är rätt för varandra. Självklart har alla rätt till sin egen sorg och sina egna känslor… Och du som bloggare borde definitivt inte dölja dessa känslor heller, såklart.
    Men.. det är frustrerande att läsa detta när man själv går igenom sorg efter ens lillebrors död. Det värsta som kan hända en människa har inte hänt dig, det har hänt mina föräldrar.

    1. Men. Jag syftar ju på det värsta som skulle kunna hända i min och Isaks relation. Inte i världen.
      Beklagar din sorg. Så jävla jävla hemskt att det har hänt er. Skickar all styrka och värme.

      1. Jag förstod att det var nog så du menade, men efter att jag hade skickat kommentaren. Det var orättvist av mig att ifrågasätta dina tankar på det sättet, förlåt.

    2. Vilken onödig kommentar. Flora kan inte ställa det hon upplever i relation till allt som händer andra människor. Då skulle man ALDRIG kunna beklaga sig för det finns alltid någon som har det värre.

      Det som hänt din familj är fruktansvärt, och tänk vad orättvist det skulle vara i fall någon skrev till dig i ett sorgens ögonblick med en ännu värre erfarenhet? Det tänket fungerar ju inte i längden.

  5. Jag tycker att du är så stärk att dela detta med världen. Gick genom något lika for ett år siden. Du kommer över detta. Tid kommer till att vara din bästa och värste vän. Tänker om dig Flora. Det går över. Kan jo skicka de låtarna som hjälpte mig via email om du vill! Musik är medicin.

  6. detta påminner mig om två meningar jag markerat i ”Ett litet liv” med både hundöron och överstrykningspenna.

    ”Ah, säger man till sig själv, det har kommit. Nu är det här. Och efter det finns det inte längre något att frukta.”

    men också

    ”saker går sönder, och ibland går de att reparera, men i de flesta fall inser man att oavsett vad som skadats omformar sig livet för att kompensera för förlusten, ibland på ett underbart sätt.”

    hoppas det blir så för dig <3

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar