Annons
Annons


Så här ser det ut när det största som skulle kunna hända händer


För några veckor sedan hände något så jävla stort.

Något så jävla jävla stort.

Yrsas bokmanus, det hon jobbat på de senaste åren, blev antaget hos Brombergs förlag.

HON! SKA! BLI! FUCKING! UTGIVEN!

Vi möttes GIVETVIS upp för att skåla i bubbel! Och skrika! Och prata i trippelfart! Ellen var där!

Annons

Och Felicia!

Alltså. Hur börjar man ens. Hur formulerar man sådana här saker.

Jag har följt henne på så nära håll genom hela processen. Suttit bredvid när hon skrev de första orden i augusti 2016, vi satt på Pascal då, skulle ha den första arbetsdagen efter sommaren.

Jag har hört henne skriva, sett henne skriva, sett henne tänka på skrivandet, hört henne prata om karaktärerna, miljöerna, dramaturgin och tonen. Vi har suttit i samma soffa och läst upp nyskrivna stycken för varandra. Jag har sett henne stryka, tvivla, vara nedslagen, svära och gråta över den här texten. Men jag har också sett det där ljuset som uppstår när skrivandet GÅR. När det HÄNDER.

Och det hände verkligen. Hon skickade iväg sitt manus. Och hon blev antagen. Och nästa år blir manuset en roman.

Titta på det här ansiktet. Titta på de här händerna. De skakade. Hon kunde knappt få ur sig ord. Hon pratade i dubbel takt. Ibland alldeles sluddrigt.

Titta på den här flygekorren. TITTA på det ofattbara som pågår i hennes huvud!

Här är Ellen som säger ”det här som skulle hända någon gång när vi var vuxna, det händer nu, fattar ni, det händer nu, jag har overklighetskänslor, det händer NU”.

Jag ville krama sönder henne, fast inte helt och hållet, vill alltid att hon ska läsa högt för mig.

Titta på det här ansiktet som säger ”jag fattar ingenting, det känns så mycket”.

<33333333

Så många känslor i denna varelse. Författare Yrsa Keysendal.

Följ henne på instagram för att inte missa något om release osv.

Hejdå från en som är så stolt och lycklig över detta att det här inlägget nästan är OMÖJLIGT att skriva. Hur kapslar man ens in det som jag känner? Det går inte. Men det här är mitt försök.

Yrs Yrs Yrs grattis, jag ser fram emot att på nära håll följa dig i ditt författarskap <3

14 kommentarer till “Så här ser det ut när det största som skulle kunna hända händer”

  1. Alltså, jag är så HIMLA GLAD över detta. Nästan orimligt glad med tanke
    på att jag bara träffat Yrsa som supersnabbast på Ormen i Essex-hänget.
    Men hon är ju så VÄRD och så BRA och HEJA HEJA.

  2. Så stort att jag nästan själv gråter av glädje för hennes skull, trots att jag inte känner Yrsa eller alls följt hennes väg. WOW. SÅ. jävla. stort. FANTASTISKT. <3

  3. Alltså åh va härligt!! Er glädje går verkligen att ta på i bilderna. Ser fram emot att läsa hennes roman <3

  4. men alltså sluta vad fina bilder!!! gråter typ, man kan TA på känslan i dessa stunder! wow vad glad jag blev nu, för Yrsa och för er och för allt typ. mys!

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar