Annons
Annons


helgen, hur den var


fredag, mina naglar skivar sig, jag tänker att jag inte ska krafsa på dem när jag är på dejt, det kommer se nervöst ut, men det är så svårt att låta bli när de går av så lätt

han håller händerna om mitt knä när jag pratar, rör tummen över knäskålen, jag har aldrig sett en så perfekt frisyr förut, det är nästan overkligt, jag frågar honom: hur är det möjligt

Annons

lördag, ligger i humlegården hela dagen och dåsar i solen med vänner, konstigt att inte ha någon att komma hem till eller synka helgplaner med, vänjer mig kanske aldrig vid det, vill inte vara hemma en lördagskväll utan dröjer mig kvar på barerna fastän jag är trött, infravärme, någons axel att luta kinden mot

samtidigt friheten i att kunna vara helt spontan och inte behöva pussla så mycket, men det är ovant, av mitt vuxna liv har jag varit någons flickvän mer än vad jag har varit själv

söndag, min lillebror har en ny frisyr, en hackigt klippt pottfrilla, han sitter i sandlådan och skrapar träkanten ren med spaden, pappa och jag bredvid varandra med varsin kaffekopp i handen, jag säger: min största rädsla med att få barn är att jag ska behöva sitta ensam vid en sandlåda medan mitt barn leker, att vara dödstrött fastän jag inte gjort något annat än att sitta just där

pappa säger att när barnen kommer krymper alla utomstående måsten, man kan inte göra allt som man hade trott att man skulle göra, och det är skönt, men det hade varit kul att kunna åka till amsterdam över en helg

pappa på knä på mitt köksgolv sedan, drar upp spiken som han från i fredags skar sig på, min lillebror äter ris med händerna och fnittrar när jag blåser luft i hans pottfrisyr

målvakten utanför mitt fönster ser uppgiven ut där han står i sin rektangel och väntar på bollen som aldrig kommer, längs med planen står föräldrarna med armarna i kors

efter att sitta på en sandlådekant så kommer rädslan för att bli stående vid en fotbollsplan och ropa heja heja varje helg

men den kommer väl, längtan efter familj, om några år, kanske tio

rädd för att folk ska tröttna på mig, rädd att vara för mycket, rädd att vara för lite, vem ska orka med mig

vem ska jag orka med

28 kommentarer till “helgen, hur den var”

  1. När jag var i din ålder så trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle bli sugen på barn, någonsin. Det där kommer när det kommer. Om det kommer vill säga 🙂 Man behöver ju inte. För mig kom det runt 30 när alla vänner började ploppa ut ungar.

  2. älskar att du skriver om rädsla. får mig att inte känna mig ensam. rädd och ensam är ingen ashärlig kombo. tack flora, igen<3

  3. Kanske ointressant men jag ville aldrig ha barn. Tänkte ”never”. Så mötte jag mitt livs kärlek och ba ”kanske hade varit lite gulligt men en mini-Robban”. Sagt och gjort. Slutade med p-piller för jag hade ju läst att det kunde ta tid att bli gravid (dessutom kändes det gött att sluta stoppa i sig hormoner). Idag, ett år och tre månader sen jag slutade med p-piller ligger jag i sängen med vår snart-fem-månader-gamla-bebis <3 Det blev inte som jag tänkt mig och det är så otroligt mycket nytt att förhålla sig till, men gud vad jag älskar denna lilla person. Helt plötsligt längtar man efter att sitta med en kaffekopp vid sandlådan <3

  4. Oj vad jag känner igen mej. Och jag är 37 år gammal. Förvisso kom det aldrig, suget efter barn. Friheten är så skön! Så skönt att få vara helt unik i en krets med barn och bråttom, hela tiden. Men ändå funderar jag på vem ska orka med mej sen då vi är gamla.

  5. Hej Flora! Läser din blogg fast alldeles för gammal;). Ville bara skicka en kram och säga att du inte behöver vara rädd. Och antingen kommer längtan eller så gör den inte det. Och om du får barn kommer din största rädsla inte vara att sitta ensam vid sandlådan utan att dom eller du dör, det mesta andra ordnar sig. Och det fina med barnen är att dom inte tycker att du är vagken för mycket eller för lite utan helt perfekt.

  6. Så finfint inlägg! Hadde ofta sådana tankar. Friheten men också rastlösheten med att vara själv, saknad efter en att vakna med, press när alla är gravida och man själv inte vill ha barn, kanske aldrig, eller kanske när man träffar en som det känns rätt med. Mycket som ”ska klaffa”, men jag började tänka ”ta det lugnt” – tar en extra öl själv på bar för att jag kan, går själv på bio, till exempel. Skönt!

  7. Du skriver så bra. Måste läsa din bok! Men känner mig lite för gammal 🙃 Jag sitter dödstrött vid sandlådekant nästan jämt. Inte för att du ska stressa nåt. Men jag tänkte bara säga. Att det är rätt fint det med. Titta på sin ljuvliga unge som äntligen sitter still en stund, inne i sin egen värld o gör små ljud o pratar med spaden. Men jag förstår precis hur du tänker. Heja dig, jag älskar din blogg. Är som att titta in i ett tittskåp från tio år sen. <3

  8. Så fint. Tack för att du delar med dej. Det är så skönt att veta att en inte är ensam om de rädslorna, tankarna.

  9. får du någonsin kommentarer från nära eller utomstående att du ska vara bra på allt och hålla på med allt?
    själv är jag också en mångsysslare med kreativa grejer.
    du håller ju på med illustration, blogg, fotografi, skrivande, intervjuande, video-loggar, dansar osv. 🙂

    Det är ibland som om man måste hålla på med bara en sak för att få någon slags respekt.
    medans jag känner typ men jag tycker ju det är kul med alla grejer jag håller på med.
    men jag tror mest det är avundjsuka egentligen.

  10. Det är ingen stress och inget konstigt tycker jag. 🙂 Innan 30 fanns det inte i min värld heller. Fast jag tänkte att jag skulle vilja längre fram. Sen träffade jag min kille och runt lite efter 30 började jag vilja. Sen tog det ett tag (2 år för oss) och jag kände hur mycket jag ville. Nu är babyn snart här 🙂
    MEN vill man aldrig behöver man ju inte heller!

  11. rädd för att folk ska tröttna på mig, rädd att vara för mycket, rädd att vara för lite, vem ska orka med mig

    exakt så tänker och känner och undrar jag också :´(

  12. det här var absolut det bästa jag läst som du skrivit!
    språket känns rent och ärligt och ”rakt upp och ner” på ett befriande sätt.

    kram!! Någon kommer orka med!!

  13. Hej, jag behöver hjälp Flora. Igår fick jag veta att killen jag är intresserad av och min bästa kompis ligger med varandra och har gjort det i några månader. Blev alldeles matt i själen när jag fick höra det. Har alltid haft trust issues och detta hjälpte inte. Det var hon som berättade det och jag låtsades att allt var okej, för vet inte riktigt hur jag ska hantera det?

    Hon visste nog att jag gillar (gillade?) honom, och skulle aldrig pratat med honom ens utan att jag pratat om honom.

    Jag är inte arg på honom, men vet inte hur jag ska bete mig imorgon min kompis? Föreställer mig bara hur jag träffat båda och de haft denna hemlighet och att jag gjort bort mig? Att jag är till åtlöje. Tänker på att han har sex med henne? Är så förvirrad, har aldrig varit med om detta förut. Hon tycker nog inte hon gjort något fel. Jag har känt henne i hela mitt 28 åriga liv. Jag är så förvirrad och trött.

  14. Så fint skrivet. Ärligt. Fint att du delar med dig av tankar och känslor kring vardagliga situationer. Sådant som vi alla funderar på. Har så mycket rädslor inom mig, kring framtiden, kring att fortsätta vara själv för att jag inte vågar släppa in någon inpå livet. Att aldrig få ha någon att pussla ihop helgens planer med. Det sköna i att slippa, men samtidigt det sorgliga i att inte ha möjligheten till det. Som att komma hem till en tom lägenhet en lördagskväll. Jag behövde verkligen läsa detta idag, tack, för att du delar med dig. Kram

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar