Annons
Annons


Provence, 9 juli


Vid bikinitrosans knyt är bristningarna ljusa och sträcker sig nedåt som grenarna på en tårpil. Jag minns när jag var tretton och var säker på att min kropp var färdigväxt. Sen kom höfterna, rumpan, allt började bukta och puta. Huden hann inte med. De blålila ränderna kröp fram under snobbenbehån. Nu har bristningarna bleknat och blivit blanka som silkesmaskar. Men ibland upptäcker jag nya.

Annons

På solsemester är man på resa med sin kropp. I solstolen, som jag ligger i dagarna i ända, är det först min kropp jag ser. Därefter poolen. Barnen. Utsikten. Men först kroppen. Magen är mjuk och brun och har solblekta hårstrån som liksom sträcker sig mot mitten. Guldigt ludd. Under naveln är håret grövre.

När jag drar av mig bikinin är det som att den är kalkerad på kroppen. De trekantiga hudområdena är vita som kokt torsk. Den övriga huden brun.

Jag har samma hudton nu som jag hade under min barndoms somrar. Det var årtiondet innan solkräm började ses som något livsviktigt. Samma årtionde som vi fick sitta kvar i bilen när mamma och pappa handlade. Samma årtionde som vi hade huset olåst när vi reste iväg.

Av oss nio vuxna är jag den enda som är singel. Mitt rum ligger ovanför barnens. Det finns ingen dörr att stänga mellan oss, jag hör dem prata i sömnen om natten, hör dem mumla pappa pappa pappa när de vaknar.

Jag ligger på sängen. Datorn klibbar mot mina lår. Allt klibbar. Inte ens fläkten hjälper. Jag har en återkommande tanke. Den är ful. Den lyder:

Det är slöseri på en så semestrig kropp att jag är här utan partner.

Jag längtar efter händer. Någon att bli galen på.
– Du är för varm, kan du flytta på dig lite.

28 kommentarer till “Provence, 9 juli”

  1. Du skriver så fint!!! Minns inte att jag alltid tilltalats så här av dina texter. På det senaste har jag sparar varje inlägg i denna stil. Wowowow.

  2. Du måste sluta basera din lycka på tvåsamheten! Ta en paus från män och försök bli ett med dig själv och vara bekväm i ditt eget sällskap. Det gjorde jag och min eviga suktan efter en kille bredvid mig suddades sakta ut och jag slutade leva i ett ständigt sökande på den där kille som skulle göra mitt liv lyckligt och göra mig hel. Du är för bra för att en partner skulle göra allt bättre. Ta hand om dig i första hand. Sen kommer kärleken på vägen. Kram.

    1. Men också- sluta säg åt någon vad de ska göra? Så mycker mer rimligt att vara okej med att man vill olika saker. Vad som är rätt för dig är inte lika med sanning – det är okej!

  3. Åh, Sandra skrev ett så bra inlägg om detta förra sommaren. Att vara själv singel på parsemester. Leta och läs om!
    <3

  4. Väldigt fint att följa din frankrikedagbok. Dock: Singel behöver inte vara ett undantagstillstånd, livet går inte ut på att bara jaga efter tvåsamheten utan på att ha roligt i livet oavsett om en har en partner eller inte. Tiden som människa på denna jord är så mycket mer väsentlig än tiden som en i ett par. Läs Nuckan av Malin Lindroth för perspektiv. Kram

  5. Waaah vad jag älskar de här dagboksinläggen!!!(och alla andra inlägg såklart men de här extra extra mycket!)

  6. Känner igen mig med det där med ”slöseri” på semesterkroppen!! Du satte ord på vad jag tänker ibland

  7. ”på solsemester är man på resa med sin kropp”. vad sant alltså. mycket därför kan jag verkligen lida på solsemestrar. bli vresig och världens värsta sällskap. för att jag och min kropp är så osams. jag ser också de där bristningarna från tonåren och även senare år. kan inte försonas med dem alls. känner att det är mitt fel att dem sitter där, att jag har orsakat dem. det är ju orimliga tankar ändå. men ändå kan jag inte låta bli.
    tack för att du skriver så avväpnande och fint <3

  8. Bristningar beror på hormonella förändringar, inte att huden tänjs ut för snabbt. Däremot sammanfaller de ju ofta (ex tonår, viktuppgång (= högre östrogennivårer), graviditet, höga kortisolnivåer (av sjukdom eller läkemedel).

  9. Uppskattar så mycket att du skriver så naket och ärligt om detta ämne (sedan älskar jag den litterära tonen i din blogg, men det gäller ju alla inlägg på sistone, det förhöjer alla ämnen). Det är en intressant inblick som gör mig klokare. kommer väl från en extrem på andra sidan på något sätt, jag hann aldrig på allvar längta efter tvåsamhet, gifte mig liksom när jag var tjugo och har varit i samma relation sedan jag var sjutton. och känner bara att ramarna är så snäva, för jag har ofta fått känna mig märklig och ifrågasatt för det valet. framförallt som det inte gått att placera in i ett fack (är inte kristen tex, vilket många skulle uppfatta som betryggande, då vet man ”varför”). var bara väldigt kär.

    men sammanfattningsvis – så fint att få läsa om ett liv som hade kunnat vara mitt men inte riktigt blev det. både de fina och mörka sidorna.
    och vad sjukt hur vi klandrar oss själva för små avvikelser från vad vi uppfattar som en norm, hur snävt vi bygger kring oss.
    tack för dina vackra ord.

  10. Tycker så mycket om dessa verklighetsbeskrivningar Flora! Är super avis på alla som åker på semester nu då jag själv sitter och kämpar med mitt slutarbete. Om någon här skulle ha lust att hjälpa mig får ni gärna gå in och svara på min enkät: https://www.surveymonkey.com/r/L3NZVGN
    Den handlar om logo design och varumärkespersonlighet och man kan vinna två biobiljetter som tack för besväret. Ha en fin sommar <3

  11. Tycker du borde sluta fokusera på att skaffa snubbe hela tiden. Ingen annan kommer göra dig hel. Älska dig själv och blir det nåt med nån nån gång så blir det. Annars får det va. Leta inte o håll på. Det är bara onödig stress.

  12. Det är EXAKT SÅ HÄR jag tänker varje sommar! Slöseri över en så semestrig kropp. Frustrationen! Har aldrig hört någon sätta ord på det förut. Känns genast lite lite mindre deppigt.

  13. gud va jag behövde läsa detta. har liksom haft dåligt samvete det senaste för att jag inte tycker det är superkul att vara singel trots att jag egentligen inte heller vill träffa någon?

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)




Annons



Laddar